pars mora, pars festinans

Har som sagt hållit mig till TT_ELA ett tag, så det är intressant att se vad som stått i de större tidningarna:

- i DN hittar man ett omnämnande av geez "det urgamla etiopiska kyrkospråket" och lite kyrkohistoria:

"Det var kejsar Konstantin som cirka år 325 gav order om att en kyrka skulle byggas på den plats som ansågs vara Golgata, där Jesus korsfästes. Den byggnad som uppfördes under överinseende av Konstantins mamma Sankta Helena blev en av Jerusalems mäktigaste, men år 614 förstördes den delvis av en brand. När muslimerna erövrade staden lät de först kyrkan vara i fred, men år 1009 gav kalifen Al-Hakim bi-Amr Allah - "den galne", kallad - order om att den skulle förstöras."


- och en recension av Rudbecks Blomboken:

" När Rudbeck gav sig in i sitt mastodontprojekt var hans ekonomiska resurser snarast sämre än de som en nutida njugg regering kan tänkas bidra med. Visserligen fick han ett hyggligt stöd av Karl XI, som tyckte att han var en rolig gubbe, och universitetskanslern De la Gardie kunde han alltid lita på, men mest måste han lita till egen förmåga.
[...]

I första rummet satte han sina konstfärdiga barn i arbete med penna och pensel: Olof d y, redan botaniskt driven och en lysande illustratör, döttrarna Johanna Christina och Wendela som inte stod brodern långt efter. Och så tjocka släkten inklusive de ingifta, där det kunde finnas duktiga ungdomar. Därtill kom de elever han undervisade i teknik vid sina mekaniska verk, särskilt brödraparen Holtzbom och Thelott. För ströinsatser, mest på kopieringssidan, sattes andra studenter in mer tillfälligt, ofta mot något stipendium från universitetet. Många bilder har tecknarnas monogram. Själv tycks Rudbeck ha koncentrerat sig på arbetsledning, redigering och textförfattande."

- och slutligen i SvD en UnderStreckare om Tibern-översvämningar, med några väldigt entusiastiska litteraturhänvisningar:

"Antikens Rom hade underbart skickliga väg- och vattenbyggare som med sin brobyggnadskonst löste de flesta översvämningsproblem. På den tiden hade romarna ett längre tidsperspektiv än idag och därför lärde de att rätta in sig efter naturen. Plinius denäldres ”Naturalis Historia”, som skrevs före Vesuvius utbrott år 79, innehåller mer kunskap om naturen än vad majoriteten européer har drygt 1900 år senare.[Well...]"
...

"Den första exakt till året daterade Tiberöversvämningen inträffade 414 f Kr, således 1421 år före Sveriges första till året kända översvämning i Stockholm 1007 eKr. Många Tiberöversvämningar följde innan vår tideräknings början, men här finns inte plats för dem. I regel är översvämningarna i Rom kortvariga, men år 4 e Kr plågades Rom av en som varade i sju dagar under vilka stadens invånare måste använda småbåtar för att ta sig fram på gator och torg. Dio Cassius, som i 80 böcker har skildrat Roms historia fram till år 229, har trovärdigt beskrivit denna översvämning och andra (under den tid som de bevarade delarna av ”Romaïka” omfattar, 68 f Kr – 47 e Kr)."

...
"År 12 flödade Tibern i augusti över sina bräddar igen och lade Circus Maximus under smutsigt vatten. Värre var det år 15, för då var vattnet i Rom så djupt att taknocken på låga hus inte ens syntes ovan vattenytan. När vattnet drog sig tillbaka fann man enligt Tacitus ”Annaler” (som efter 1400 år av glömska av en ren slump återupptäcktes i fragmentariskt skick och för första gången publicerades år 1515, också i Rom) flera drunknade människor och instörtade hustak. Situationen ansågs allvarlig och två ”ingenjörer”, Atejus Capito och Lucius Arruntius, utsågs av senaten att kontrollera vattennivån och att göra förslag på avlänkningsdiken.

Kejsar Augustus, som dog 14 eKr, hade enligt Suetonius redan år 27 f Kr försökt få stopp på Tiberns översvämningar genom att rensa upp och bredda flodfåran som hade höjts av allt skräp man dumpat i vattnet och gjorts trängre av en massa byggnader, vissa av fågelholkskaraktär ut över floden, men liksom två årtusenden senare hjälpte åtgärden föga."

När det gäller det grovt överförenklade Tacitus-påståendet vet jag inte ens var jag ska börja, men kanske kan nöja mig med att säga att enligt Conte är editio princeps av Tacitus Annaler (visserligen blott bok 11-16) 1470, och även om 1-6 inte upptäcktes förrän 1508 i Corvey och publicerades 1515 i Rom, är väl fragmentariskt att ta i, 1-4 är bevarade, ett fragment av bok 5 och likaså bok 6. (Men å andra sidan skulle jag säkerligen göra en och annan lapsus om jag försökte skriva något om geologi.)

Vidare finns denna mening i essän: "Den första Tiberöversvämningen i sen tid inträffade nästan 600 år före vår tideräkning (f Kr). Inte långt dessförinnan hade européerna uppfunnit skrivtecken och därefter vet vi mer om översvämningarna i Rom."
Ola, har du något att tillägga där?

pleni ruris et infacetiarum

Jag har inte fått något svar från den reklambyrå som ska ligga bakom den lilla jobbiga film om ”julens kommunikation” som uppmärksammats tidigare, där en vers på latin dyker upp och irriterar väldigt ett latinar-öra då man inte riktigt hör vad som sägs och versen är konstig.(Vers och översättning hittar ni här.) Den har stört mig under hela julhelgen.

Hursomhaver, det hävdas då och även i sådana där små mysiga faktarutor om julens seder och bruk som man hittar i landsortstidningar (och kanske även i större sthlmscentrerade, men nu är det så att TT-ELA varit mitt husorgan den senaste tiden) att det där med julklappsrim har sitt ursprung i antiken, och då specifikt romarna. (Låtom oss bortse från att denna romesrka tradition skulle då ha bevarats här i kalla nord men förgått i de länder som faktiskt var del av Romarriket, då mig veterligen vi nordbor är de som har julverser på paketen. I Frankrike har jag för mig att man har verser vid första april, så det kan väl kanske vara en rest, med mycket, mycket, god vilja.)

Vad jag alltså tror åsyftas i det säkra påståendet om att våra julklappsrim är de verser, och upptåg som sägs ha florerat runt Saturnalia, med skämtgåvor av olika slag (vilket väl även är ursprunget till julklapparna, att man bultade på dörre och slängde in dem anonymt, iaf enligt TT-ELA, who really wouldn’t lie to me.)

Det finns en Catullus-dikt som sägs vara en tackvers och svar på en sådan där Satunaliegåva, att han fått en skoj-gåva av sin medpoet och vän (älskad plus oculis meis, se där, något vackert att sätta i en ring, en liten nyårsbonus åt er alla) Calvus, vad som synes vara en antologi av usla dikter av samtida vers i en stil som Catullus och hans vänner (om man nu vill att det ska finnas en poetae novi-grupp) föraktade. (Vissa menar t.o.m att detta ska vara något slags manifest och publikt ställningstagande mot de s.k pessimi poetae, som räknas upp i v 18-19)
Man brukar säga att Catullus låtsas att Calvus fått denna samling i gåva av någon cliens och sedan regiftat den, vilket kan (om man vill tor att detta är en faktisk händelse)vara fallet, vissa menar att antologin sammanställts av Calvus själv som någon slags hatlista och skämt.

Sålunda, dikt 14:

Ni te plus oculis meis amarem,
iucundissime Calve, munere isto
odissem te odio Vatiniano:
nam quid feci ego quidve sum locutus,
cur me tot male perderes poetis?
Isti di mala multa dent clienti,
qui tantum tibi misit impiorum.
Quod si, ut suspicor, hoc novum ac repertum
munus dat tibi Sulla litterator,
non est mi male, sed bene ac beate,
quod non dispereunt tui labores.
Di magni, horribilem et sacrum libellum!
Quem tu scilicet ad tuum Catullum
misti, continuo ut die periret,
Saturnalibus, optimo dierum!
Non non hoc tibi, false, sic abibit.
Nam si luxerit ad librariorum
curram scrinia, Caesios, Aquinos,
Suffenum, omnia colligam venena.
Ac te his suppliciis remunerabor.
Vos hinc interea valete abite
illuc, unde malum pedem attulistis,
saecli incommoda, pessimi poetae.


Som vanligt citeras Janzons tolkning från hans ”översättningsförsök” anno 1889, kanske inte så lyckat i just denna dikt:

För din gåfa jag skulle med vatiniskt
Hat dig hata, min glade broder Calvus,
Hölle icke jag af dig som mitt öga.
Säg, hvad har jag väl gjort då eller yttrat,
När du vill med en dylik mängd poeter
Rent förgöra dig? Skam få den klienten,
som dig sände en sådan usel samling!
Men skolmästaren Sulla kanske skänkt dig,
När allt kommer omkring, det rara fyndet:
Det förändrar ju saken, det: förträffligt,
Att dock något du får för all din möda.
Åh, den vidriga, afskyvärda luntan!
Och den sände du strax till din Catullus
För att mörda din vän på årets skönsta
Dag, den dag, då saturni fest man firar!
Tänk dock inte att gäck få driva strafflöst;
Ty när morgonen gryr, jag genast löper
Till boklådorna, letar fram Aquinius
Samt Suffenus och Caesius och allsköns
Gift och ger det åt dig i vedergällning.
Bort med eder emellertid, tillbaka
Dit, hvariftån i en olyckstund I drogen,
Tidens plåga, ert vittra klåparfölje!

Även en annan vers, som sägs ha med Lesbia, enl tradition så är det hon som åsyftas då någon omtalas som mea puella, är ett nätt litet utfall mot en avskydd författare, och jag fick sådan lust att läsa den just, nämligen dikt 36:

Annales Volusi, cacata carta,
votum solvite pro mea puella.
Nam sanctae Veneri Cupidinque
vovit, si sibi restitutus essem
dessemque truces vibrare iambos,
electissima pessimi poetae
scripta tardipedi deo daturam
infelicibus ustulanda lignis.
Et hoc pessima se puella vidit
iocose lepide vovere divis.
Nunc o caeruleo creata ponto,
quae sanctum Idalium Uriosque apertos
quaeque Ancona Cnidumque harundinosam
colis quaeque Amanthunta quaeque Golgos
quaeque Durrachium Hadriae tabernum,
acceptum face redditumque votum,
si non illepidum neque invenustum est.
At vos interea venite in ignem,
pleni ruris et infacetiarum
annales Volusi, cacata carta

Även denna är föremål för en mindre lyckad Janzon-översättning, det fantastiska uttrycket cacata carta är i sanning svåröversatt:

I, Volusii gamla kludd-annaler
I mån lösa det löftesord, min flicka
Gaf den heliga Venus samt Cupido,
att om henne jag återgifven blefve
och upphörde att slunga bistra jamber,
glad hon skulle åt halte guden offra
hvad den styggaste skald författat styggast,
att förbrännas på ved af olycksträden.
Och då tyckte hon just, den stygga flickan,
Att hon gjorde ett kvickt och lustigt löfte.
Nu, gudinna ur blåa hafvet boren,
Du som skyddar Idalium, Ancona,
Säfrikt Gnidus och Urii, det öppna,
Samt ditt heliga Amathus och Golgi
Och Durrachium, sjömäns muntra stamhåll,
Teckna löftet, hon gaf dig, upp som inlöst,
Om du finner det nätt och lustigt uttänkt.
In med eder emellertid i elden,
Luntor, fulla af smaklöshet och drafvel,
I Volusii gamla kludd-annaler!

pannis eum involvit et reclinavit eum in praesepio

Läsövning i mellandagarna för Maria-fans, en enkel text:

Oratio ad b. Mariam virginem

O serenissima virgo et mater domini nostri Iesu Christi, quae in tuo sacratissimo utero portare meruisti ipsum rerum omnium creatorem, cuius sacratissimum corpus et sanguinem recepi, apud ipsum pro me intercedere digneris, ut quiquid per ignorantiam, neglegentiam, irreverentiamque in hoc ineffabili sacramento omisi vel commisi, idem dilectus filius tuus, sanctissimis tuis precibus exoratus, condonare dignetur. Amen.

Latinbloggen önskar alla en God Jul och ett Gott Nytt År!

Luk.2.13-14

et subito facta est cum angelo multitudo militiae caelestis laudantium Deum et dicentium:
gloria in altissimis Deo et in terra pax in hominibus bonae voluntatis

Avarus animus nullo satiatur lucro

Sista dagen på jobbet innan det bär iväg, och har tillbringat den i ett moln av damm och pappertussar, 'cause it's moving day!
Jag får eftertraktad fönsterplats, rumskamrat får större bord i annat rum etc, och då det inte dammats på hyllorna sedan, well, inflytt har det varit väldigt rörigt idag. Försöker få mig själv att rensa lådor och äntligen slänga alla pennor som inte funkar, men motivation saknas, jag vill inte vara här, det har varit en sällsynt oinspirerad vecka. Likaså här på bloggen.
(Kan inte begripa att terminen är över, jag skulle ju hinna något denna termin. [Ångestljud])

Annan ångest och ruskigt anger-inducing är det senaste "right of conscience" direktiven som Bush inför i sista minuten (a final "fuck you" till det svagare könet), "allowing medical staff to refuse to participate in any practice they object to on moral grounds, including abortion but possibly birth control and other health care as well" såsom WSJ skriver. Om man vill leva så moraliskt absolut kanske man inte ska jobba inom medicin, och kanske framförallt se efter bjälken i sitt eget öga innan man börjar påpeka grandet i broderns.

Och slutligen minns vi idag Majel Barrett Roddenberry, sörjd och saknad.

rationaliter

Först och främst, de fantastiska nyheterna från Norge.
Det rätta och sanna har segrat vid NTNU!
Vi lär hos här att det lönar sig att kämpa och att vi kan ta lärdom från denna kampenhet, jag tror om, vi ska börja med post-game analysis, att de ting som gjorde att de lyckades var att de tidigt tog kontakt med media, och sålunda fick ut sn version av det hela, samtidigt som de visade sitt engagemang, och det att de hade starkt stöd, även offentligt, från vissa ämnesföreträdare, som ställde upp och valde sida, och att de lyckades göra sin protest till något roligt, med de fantastiskt trevliga sammankomsterna. Tag lärdom, klassiska språk är snart hotat även vid ditt lärosäte! The exuberant mail:

"Hi there friends, sorry I couldn't write to you in a long time, it doesn't mean that we have been inactive in our campaign to re establish the great loss of classical studies here at NTNU. On the contrary we have everybody worked really hard to win through. And we SUCCEEDED!!! It is now decided that in the autumn 2009 the Classical languages are again up, not partially but fully restored. With BA-degrees for a beginning and a master to come. This couldn't have been done without the help from you my dearest friends."

Och det börjar verkligen lida mot jul, jag har sedvanlig glöggmättnad, överfestad lever och så börjar nu de skojiga företags/institutionsjulkorten trilla in, idag kom UU:s eget nerdimpande i inboxen. Man kan se det här, visst är det väldigt likt Cheers-ingressen?

deprecor hoc unum

Ett sistaminutentips till den som ännu inte köpt mig något, romanen Among Other Things, I've Taken Up Smoking. NYT skriver sålunda:

"And, left to raise his daughter alone, Peter Donnal is aloof and distracted. A Greek and Latin scholar who wears raveled sweaters, wipes “the sweat from his glasses” and who might tip a rowboat because of his “big brain,” he once founded the Institute for Classical Studies in New York with Arthur Mitchell, who later bequeathed to him his house on Crab Island.

We never learn if a publisher is waiting for the Ovid text, or if Peter’s writing is just an obsession. But as a child Miranda finds succor typing up her father’s daily revisions. Reading Ovid’s myths of “change” forces her to examine her own feelings. “My purpose is to tell of bodies changed into different bodies,” Ovid says. Miranda thinks “the process of transformation ... was sometimes a punishment,” but when describing to a girlfriend Phaëthon’s desire to borrow his father’s chariot, she explains it’s because “boys like to drive things.” "

esse delendam

Den eminenta konversationsgruppen i latin träffades idag igen, och det var en lika underbar upplevelse som alltid. Var lite skärrad av inlämningar och ansökningar, så böjde knappt något verb rätt, men skoj är det. (Särskilt tack till nyanslutna deltagaren A!)

I övrigt kan jag berätta att översättaren till Petrarca-texten i ingressen hittat hit och då jag uttryckt min kärlek för stycket ovan svarade hon klokt att:

"[...] det har varit intressant att se hur alla som ser den här texten omedelbart tar den till sitt hjärta- så som jag har gjort och du nu. Bästa humanistiska credo som finns."

Slutligen, en bok om fenicier med titeln "Fenicier – De lärde oss segla – Medelhavet var deras", och jag är grymt nyfiken på om det finns någon orsak till den stolpiga titeln. Ett citat kanske? Romarna är ju naturligtvis får främsta källa till deras öden. SvD berättar:

"Den viktigaste av feniciernas handelsstäder var Karthago som låg i det nuvarande Tunisien mittemot Sicilien. Exakt när Karthago anlades är höljt i dunkel men det blev mycket snabbt en blomstrande handelsplats som överglänste det mesta inom denna del av Medelhavet. Det är därför inte egendomligt att Karthago kom att kollidera med det expanderade Rom som steg för steg lade alla Italiens landskap under sin makt.

Kollisionen ägde mera bestämt rum på två olika ställen, dels på Sicilien där Karthago hade gamla intressen, dels på den iberiska halvön där Karthago hade flera handelsplatser och även en am­bition att bygga grunden till ett västligt Medelhavsimperium.

Rom hade emellertid likartade intressen och här var det följaktligen ofrånkomligt att krigiska konflikter skulle bryta ut. Krigen mellan Rom och Karthago går under namnet de puniska krigen, romarna kallade nämligen fenicierna i Karthago för puner."

Och vi tänker då alla genast på punica fides...

cum calore et sapientia

Lucia idag, men vissa av oss uppmärksammade det igår. I år föll det visserligen inte på mina axlar att baka lussebullar åt ämnesfränderna, dock att gå upp tidigt (i mitt fall, det har varit en vidrigt, vidrigt seg vecka) och bege mig i snöslasket till Carolina för att där för första gången åse det legendariska luciatåget.

Sången var i absolut toppklass, ljussriggen i gossarnas pappstjärna lysande, "överraskningsmomentet" ljuvligt, och en låt var förstås på latin (verbum caro factum est...). Dock, den absolut största behållningen var att jag påminndes om Karin Boyes dikt "Till Carolina" då den lästes upp under framträdandet.

Jag har inte orkat blogga om den evinnerliga Carolina-frågan denna termin, dels för att jag har lyckats mygla in mig saker som har med det att göra och försöker vara lite diskret min insiderkunskap, dels för att jag håller på att få magsår av skiten och inte kan diskutera det civiliserat längre, det slutar ofta med en full on rant, där människor sakta och lugnt backar bort från mig med ett stelnat leende på läpparna.

Sålunda var det skönt att se att någon annan än jag faktiskt fattat pennan för att påpeka missförhållandena på sagda biblio (som, om man ska vara paranoid (och varför inte?), mycket väl kan vara fullkomligt avsiktliga för att just dra ner antalet besökare). Man hittar denna i Ergo, studentkårens tidning, och då jag tror att det inte går att länka direkt får ni gå in och söka er till "Ergos debatt", om ni vill läsa det i sin helhet:

[...]

Några exempel:
Ordningen i läsesalarna med ständigt trasiga lampor och ickefungerande armaturer är pinsam. Besökarna förväntas utföra underhållet själva för något initiativ från personalen att ombesörja fungerande studieplatser finns tydligen inte. I vart fall inte under den innevarande terminen. I läsesal A kan man se studenter och forskare som ilar bland raderna av bänkar för att överhuvudtaget hitta en läsplats med en fungerande lampa. Det kan inte vara meningen att en stor del av läsplatserna inte är brukbara, eller att användarna själva skall behöva gå till receptionen för att hämta nya glödlampor. Vad är det för ordning?

Orienteringstavlorna, i den mån de alls finns, är en tafflig kombination av dåligt handritade förteckningar och undermåligt tillklippta datoriserade utskrifter. Detsamma gäller papperslappar med allehanda information som tejpas upp både här och där. Det är i sig inget fel på handritade alster men faktum är att som det ser ut idag, ser det mycket oprofessionellt ut. Det är ovärdigt Sveriges äldsta forskningsbibliotek.

...

Det är en ovärdig initiativlöshet som råder på Carolina Rediviva och biblioteket har tyvärr utvecklats till [att] bli en skamfläck för Sveriges äldsta universitet. Som rektor för Uppsala universitet skulle inte någon av oss varit nöjd med den nuvarande ordningen och som överbibliotekarie hade vi skämts. Det är dags att Ni tar ert arbete på allvar, herr Överbibliotekarie!"

Och vad svarar då herr överbiblio, denne ödmjuke man? Lovar han bums bot och bättring? Enjoy:

"Biblioteksanvändarnas reaktioner är alltid glädjande och uppfordrande, också när de kommer vid sidan av meningsyttranden i styrelse och nämnder och i de dagliga hundratals personliga kontakterna på våra många enheter.

...

[ Lite om den kommande omsturktureringen]

...

Det fortsatta arbetet i detta Carolinaprojekt sker i nära samarbete med Statens fastighetsverk, som ser det som ett pilotprojekt för omhändertagande och vidareutveckling av kulturbyggnader. Under våren får vi möjlighet att ta del av snillrika förslag från tillkallad arkitekturexpertis. Sedan hoppas jag att gruppen kan enas om en tilltalande lösning, som ger ökat liv åt denna skärningspunkt mellan flera befintliga och under byggnad varande institutionskomplex. Carolina Rediviva ska sjuda av akademisk nyfikenhet hos studenter och forskare.

...

Det är möjligt, hrr insändarskribenter, att jag denna höst tagit på större allvar framtidsfrågorna än 40W-lamporna i C-salens 50-åriga hållare. Men en god organisation skall fungera väl även utan chefens omedelbara inblandning, och därför är det alltid nyttigt med välgrundad kritik."

Visionen är vikitgare än versamheten!!!!! Vilket motto för detta nydanande biblio!!!!

(Jag sitter alltså i styrgruppen för ombyggnationen, som omtalas ovan, hur det kommer sig är en historia i sig, den gruppen ville från början inte ha någon doktorandrepresentant (jag kontaktade DN och doktorandombudsmannen), och har egentligen inte sådan nu heller, utan har i sin oändliga nåd låtit mig bli adjungerad, så skulle något av vikt kräva omröstning är jag paria, så jag är kanske, eventuellt en smula skeptisk.)

Vad dessa två gossar inte nämner i sin insändare och som i mitt tycke varit en av de viktigaste problemen på Carro under hösten, det att dom begränsat användandet av datorerna i hög grad, och med beränsat menar jag att det nu krävs inloggning för att kunna använda ens de mest basala funktioner, som t.ex att slå i katalogen. För att logga in behöver man, som jag förstått det, ett konto vid universitetet, typ studentkonto, och om man inte är knuten till univ kan man dra åt helvete (alla forskare sitter ju numera på sina rum, "mest och bäst" så...) . Nja, inte riktigt, man kunde få ett temorärt tredagars tillstånd. Dock om man var knuten till det illustra UU som doktorand (the lowest of the low) kunde man dock inte ens logga in med sitt konto utan var helt utlämnad till dessa tredagars, och som alla vet är det en viss tidspress att avra doktorand, man har sålunda inte riktigt tid att var tredje dag begära nytt, och det är en ganska obehaglig markering att inte vara behörig på sitt forskningsbiblioteks datorer.

Då ingen annan i universum utom doktoranderna verkade tycka detta var ett problem eller kanske lite klantigt, och då denna omdaning inte på något viss gått ut på remiss, tog jag upp saken i DoktorandNämnden (det samlande organet för UUs doktorander), som formulerade ett brev till hr. ÖB, som förklarar problemen och bad om någon slags ändring:

"Doktorandnämnden har uppmärksammats på att man sedan en tid har infört en nyordning för forskare/lärare när det gäller användandet av datorerna på Carolinabiblioteket. När man vill använda dessa för att beställa fjärrlån och begagna samtliga andra funktioner såsom användning av katalogen eller nyttjande av e-uppslagsverk, krävs numer inloggning. Detta innebär att forskare/lärare inte längre kan logga in med sitt användarnamn och lösenord på Carolinas datorer. (Däremot kan studenterna logga in med sina användaruppgifter.)

Man kan dock få ett temporärt användarnamn och lösenord som är giltigt i tre dagar, sedan måste man be om ett nytt igen. Doktorander ska inte behöva gå till
disken var tredje dag och köa bara för att kunna använda datorerna vid ett forskningsbibliotek. Så kan man inte bedriva forskning.

Ett fungerande forskningsbibliotek är oumbärligt för forskare i allmänhet och doktorander i synnerhet, och vid ett dylikt bibliotek borde fullständig tillgång till datorer och dess sökfunktioner och kataloger vara en självklarhet.

Orsaken till denna nyordning sägs vara att missbruk av datorerna på Carolina har förekommit. Doktorandnämnden har emellertid svårt att tro att det är lärare/forskare som har missbrukat datorerna. Om så dock vore fallet är kollektiv bestraffning inte lösningen. Även orsaker som bristande kommunikation mellan UB:s resp. UU:s IT-avdelningar har framförts, men detta är inte heller giltiga ursäkter för att begränsa doktoranders tillgång till datorerna och deras funktioner vid ett forskningsbibliotek.

Doktorandnämnden förordar således att datorerna på Carolina snarast åter görs tillgängliga för doktorander permanent utan temporära inloggningsuppgifter. Dagens doktorander har så pass begränsat med tid att ägna åt sin forskning att tidsödande krångel av detta slag försvårar deras arbete."

Jag är osäker på om jag kan publicera överbiblios svar helt lagligt (är det offentlig handling?), och gör sålunda inte det, men kan väl berätta att tonen påminde särdeles om det svar som publicerades i Ergo, och att han förklarade att det inte alls var som vi sade, att doktorander visst kunde logga in (vi är ett helt gens som varit där och testat, visserligen hade vi inget utarbetat forskningprotokoll eller godkänd vetenskaplig statistisk metod, men jag tycker ändå dessa empiriska studier kan få anses giltiga), gjorde sedan en slags helomvändning om menade att doktorander ju även har ett studentkonto och sålunda kan logga in med detta (som vi alla vet har samtliga doktorander vid UU även gjort sin grundutbildning där, 100%!!!!), men bevärdigades i alla fall att tilldela oss halvårstillstånd. Ah, the graciousness of it all!

Jag kan förstå att det kan finnas behov av att begränsa användran av datorerna, pga att illegaliteter skett genom användningen av öppna sådana, men jag kan verkligen inte begripa varför det inte ska funaka tt göra detta på ett smidigt vis. jag tänker bl.a på KB som vid mitt senaste besök (det var ett tag sedan) dels hade datorer där man kom åt katalogen utan inloggning (det är löjeväckande att man inte ska kunna göra det utan inloggning) dels hade sådan där man kunde komma åt databaser och internet, men jajg vill minnas att man då gjorde det med sitt lånekort (rätta mig gärna), vilket jag finner sympatiskt då det indikerar att biblioteket liksom är öppet för alla som råkar ha ett lånekort, inte bara anställda forskare och studenter, utan den s.k intresserade allmänheten (en demokratifråga i mitt tycke).

I svaret till de två juristerna ovan nämner ÖB åtskilligt om sina långväga studieresor, men han verkar inte ha besökt KB och studerat hur de löst datorproblematiken där.

Jag upprättar härmed en fond för att samla in de ca 130 kronor som behövs för att överbiblio ska kunna göra ett studiebesök i Stockholm. Make your pledge today!

Men, för att återvända till det vackra Luciafirandet, då lästes alltså Boyes egna hyllning till det bibliotek och den anda som vissa gör sitt bästa att låta vandra hädan. Följer här om man nu får citera(och ja, det är Karin själv i Luciaskrud ovan, tack till Lovisa för bilden):

Ser jag dig skymta,

å Carolina, min vän, bakom björkens frostiga ris,

faller stillaste ljus på min väg

som sol i dis.

Sträng och förnämlig

är du likt en som livet ett skyddande harnesk skänkt,

men av en skeptisk blidhets dager

överstänkt --

som en gammal mans

löje av lätt, lätt snö och höstmild ironi,

tankfullt, med värme och vishet under

och saktmod i.

(Det finns en stark risk att detta inlägg redigeras och censureras, eller t.o.m försvinner då det är skrivet i viss affekt)

picando

Som sagt, snowed under med arbete.

Men räddning finnes; ett informativt mail landade i min låda, som berättar om latinet i Telenors julfilm. I branchtidningen Resumé görs följande statement om reklamen (där kan ni även se filmen, och rubriken "antikt rim..." är väl närapå omåttligt korkad):

"I kampanjen kombineras julrim med julklappstips för hela familjen, och i filmen berättar företaget hur traditionen med julklappsrim föddes.
– Vi älskar julens kommunikation och vill gärna bidra med kunskap om hur en av våra jultraditioner har uppkommit. Rimmen är det sammanhållande i hela kampanjen och vi hoppas att det inspirerar både till kommunikativa presenter och kreativa rim, säger Anne Årneby varumärkeschef på Telenor Sverige."

Min informant hävdar att han hör detta:

Avis quam potes cibare
vetula sed nulli picare

vilket i filmen översätts:

Här får du något mer att mata
din gamla skata.

Denne kloke yngling säger vidare att:

"Det hela är ju uppenbart skrivet av någon som faktiskt kan latin, eller åtminstone har ett hum om latinsk grammatik, men jag har svårt att tolkaandra halvan. Är "-re" helt enkelt ett sällsynt dåligt nödrim? Och "nulli" torde väl vara dativ? Typ, "du gamla, men av ingen sedd som skata." + "re"?

Eller kanske det är så att den svenska översättningen leder fel, och detfaktiskt är verbet "picare" som åsyftas? Jag läser på Wikipedia (jaja), http://en.wikipedia.org/wiki/Tar : "Tar is used in treatment of the skin disease psoriasis, where coal tar is the most effective. Tar is also a general disinfectant. Petroleum tar was also used in ancient Egyptian mummification circa 1000 BC."

Med andra ord, "du är gammal, men ändå behöver (alt. tillåts) ingen tjära (reparera, konservera, mumifiera) dig"?

Jag funderar på att skriva och fråga reklammakarna om en kommentar, men det skulle vara intressant med andras teorier först."

Så, vad har ni andra för teorier? Och reklamarna borde naturligtvis mailas!

excrucior

Intet, iuvenes, av sustans och tanke här, måste nämligen skriva ansökningar, skriva avhandling, skriva remisser, skriva skrivelser, skriva, skriva, skrivaskriva... Bristnigsgränsen är det enda som synes i slutet tunneln.

Gå istället först till till Fragmenta och bläddra ner till kommentarerna och följ där diskussionen om Catullus 85:

Odi et amo. Quare id faciam, fortasse requiris.
Nescio. Sed fieri sentio et excrucior

Detta har sedan tagits upp av Malte, med översättningsförsök och påföljande diskussion som är brukligt på Errata. (F.ö gillar jag "steglas". Djärvt!) Läs och begrunda!

Allt jag har att tillägga är, förutom att alla latinare någongång i sitt liv översätter Catullus, är att ingen citerat Janzons variant (vi är alltid totally Team Janzon här på latinbloggen), och sålunda kommer den här:

Hata jag måste och älskar ändå.- Men Hvarför? - Jag vet ej.
Blott att så verkligen är, känner jag arme med kval.

candelifera?

En efterlysning!

Då jag vet att en och annan latinlärare hänger här efterfrågas nu luciasången på latin!

En version har hittats (följer nedan, courtesy of Lovisa, som bör köpa en tvåa), men det är inte den som önskas. Känner någon till en annan översättning?

Alltså, INTE denna (någon som för övrigt vet var den kommer ifrån?):

Nocte gravissimas circumferente
Umbras tristissimas sole absente
Ecce ad limina splendida candida
Santca Lucia Sancta Lucia

Noctis silentium audio totum
Alas gerentium murmure motum
Ecce in atria it candelifera
Santca Lucia Sancta Lucia

Noctem instabilem mox fugientem
Sic admirabilem audi loquentem
Ecce rorigera dies rosifera
Santca Lucia Sancta Lucia

Addenda

Jag avskyr verkligen när en bok eller dylikt (bok är en ganska bred definition i dessa dagar), som man införskaffat för dyra slantar, kommer i en ny upplaga med rättelser, utökat appendix, nytt förord och/eller nyskriven epilog, då man ju då liksom redan har boken, men det där nya faktiskt är högintressant, och inte tänker man lägga ner de där pengarna igen (och ja, jag förstår att det som är tanken, sådan är kapitalismen...), vilket leder till frustration och tjuvläsning.
Sålunda, då jag har ngra kompletteringar till de tidigare notiserna, lägger jag dem i ett nytt blogginlägg, samt stoppar in ngra helt nya, så det blir en alldeles unik "bok", och värd "pengarna"(i.e din tid "I've been going i.e. crazy lately. I absolutely adore your letter, especially the part about Eliot. I think I'm beginning to look down on all poets except Sappho."), eller så är det blott "with a new foreword". Döm själv:

- Insåg att det fanns ytterligare en artikel om vetenskapens hjälte och martyr:

"För Vavilov innebar det även en katastrof på det personliga planet. Först tvingades han sluta med de botaniska expeditionerna utomlands, sedan började kollegorna plötsligt försvinna efter nattliga ­besök av säkerhetspolisen, och slutligen kastades han själv i fängelse. Efter tortyr och falska anklagelser dömdes han – för att ha saboterad Sovjetunionens jordbruk och arbetat som spion åt Storbritannien – till döden, men benådades i sista stund och sändes istället till Gulag. Fullständigt utmärglad avled han i en fängelsehåla i staden Saratov i slutet på januari 1943. Nikolaj Vavilov som livet igenom drömt om att mätta folket dog själv av hunger."

- Vad det gäller slavbrevet har Venanzio en ypperlig utredning (a two-parter!) om det hela, först med den kritik som sig bör mot SvDs slarviga notiser:

"Man måste dock ta en del saker i SvD:s text med en nypa salt, såsom exempelvis påståendet att “Vår kunskap om det atenska samhället under 300-talet fKr kommer uteslutande från den bildade överklassen.” Jag tror inte att de som sysslar med arkeologi och antikens kultur håller med om det; genom arkeologin har vi en hel del kunskap om hur folk i gemen levde. Men visst, när det gäller kunskaper från texter är det ganska tunnsått med dokument ur slavars perspektiv. Tidningstexten ger dock flera intryck av att vara hastigt hopkommen: “Utan Alexanders storhetsvansinne skulle vi inte ha något Nya testamente på grekiska 350 år senare.” Menar han Nya Testamente(t), eller ska det kanske vara nytt testamente?"

Därefter i nästa avsnitt, sedan källmaterialet granskats, presenteras en ypperlig översättning, och ytterligare kritik mot det slapphänta i SvD. Briljant som alltid.

- Columbina (ytterligare en bloggande latinist! Fortsätter vi växa i denna takt har vi total och totalitär kontroll över nätet ca år 2373) tar Buchanan i försvar.

- När man ändå talar om nätet så hävdar Le Clézio i sin Nobelföreläsning att detta skulle kunna stoppat Hitler;

"Kanske kan den allt bredare spridningen av information leda till att färre konflikter uppstår. Om internet hade funnits på Hitlers tid är det möjligt att hans kriminella statskupp inte hade lyckats ─ han skulle ha blivit till åtlöje och kanske aldrig kommit så långt."

But i really beg to differ, vi har i sanning ett övermått av info och satir i dessa dagar, men jag är tveksam till dess effektivitet.

- Det är trevligt när bokstölder har en lycklig utgång:

"Personal från universitetet kontaktade köparen, som kunde tänka sig att donera boken till Uppsala. För en tid sedan blev donationen färdig och i förra veckan åkte fyra personer från Uppsala till New York för att hämta verket.

- Den här boken har ett speciellt värde för Uppsala. På planet hem hade jag den i en emballerad väska i handbagaget, under ständig bevakning. Jag lämnade den inte med blicken från tisdag kväll tills vi var här i Uppsala torsdag morgon, säger Bo Sundqvist, som var med på resan, till SR Uppland."

Det är helt hysteriskt roligt att tänka sig "Sunkan" tryckandes boken i "emballerad väska" mot bröstet under hela flygfärden.

- Slutligen, kan någon berätta för mig om jag är kulturkonservativ? Eller vad det överhuvudtaget betyder? (Tydligen är jag kulturradikal)

exonero

Några strödda ting (mest från SvD, min nya webbläsare älskar SvD av okänd orsak):

- "Document humain", ett hittat slavbrev från 300-t fKr, i SvD:

"Vi har emellertid nu ett brev dikterat eller skrivet av en slav från den här perioden. Dateringen baseras på bokstavsformerna och är säker. Texten hittades på Agorá i Aten vid ett slags husaltare och är inristad på en tunn blyplatta. Mycket få verkar känna till existensen av detta hjärtskärande ­document humain. I Zeitschrift für Papyrologie und Epigraphik, band 163, 2007 finns det återgivet."

- Man kan i samma tidning läsa om skottar, vari det visas att latinare är en lögnaktig grupp:

"Så sent som på 800-talet betydde latinets scotus fortfarande irländare, men det var vid denna tid de skotska invandrarna slutligen besegrade pikterna och fick herravälde över vad som kom att bli Skottland. I högländerna levde det keltiska arvet kvar genom århundradena och gör det i viss mån än i dag. I låglandsområdena angliserades skottarna snabbt, men de fortsatte att identifiera sig med sitt keltiska ursprung. Den politiska myten om Skottland skulle växa fram ur detta och i den ställdes den historiska kronologin på huvudet för att tillfredsställa drömmen om ett avlägset förflutet, om ett ursprung äldre än pikternas och inte minst engelsmännens. En uppfinningsrik revidering av gamla kungalängder under 1200-talet tidigarelade skottarnas ankomst till några hundra år före vår tideräkning. Här fanns gott om utrymme för kreativt tänkande.

Det blev George Buchanan, en av 1500-talets främsta latinister, med högt anseende bland tidens humanistiska lärda, som kom att göra den skotska politiska myten till ett verktyg i kampen om makten över Skottland. Han utnyttjade de förfalskade kungalängderna i sin historiska konstruktion för att påvisa den skotska nationens ärorika förflutna. Redan under Buchanans livstid riktades kritik mot den skotska politiska myten, men det dröjde till början av 1700-talet innan den slutgiltigt demonterades. Då var det i stället dags för de litterära myterna att göra entré."

- och så min älskade Vavilov, vetenskapens helgon, finnes här:

"Staden lamslogs under blockaden och hundratusentals invånare svalt ihjäl, men i Vavilovs frö- och potatisbank vaktade några utsvultna forskare ståndaktigt över sin genetiska skattkammare. Får man tro berättelserna dog de hellre än att äta upp det unika material som insamlats under Vavilovs många botaniska expeditioner. Bortåt 30 personer dog verkligen av hunger. Och den måhända mest gripande berättelsen handlade om DS Ivanov, genbankens särskilde expert på ris. Efter Ivanovs död hittades man i hans rum flera tusen småpåsar med riskornskollekter, insamlade runtom i Asien."

- Vidare i SvD (förlåt, jag läser emellanåt annat, faktiskt) hittar man en Linnér-recension av Robin Lane Fox' Antikens värld: en historisk odyssé genom Grekland och Rom (som är både snyggare, billigare och har bättre titel i sin originalvariant, hur gick man från The Classical World: An Epic History from Homer to Hadrian, till Antikens värld : en historisk odyssé genom Grekland och Rom , den ena med en tidsmässig definition i titeln, den andra med en klumpig geografisk dito (vaddå Grekland? Aten, kanske...)? Jag begriper ej.):

"Författaren menar att mycket går förlorat om man, som de flesta historiker gör, splittrar grekernas och Roms historia. I själva verket utvecklades de båda kulturerna sida vid sida: enligt romarnas egen datering grundades Rom mindre än 20 år efter de ­första olympiska spelen. Ännu viktigare: mellan Grekland och Rom fanns ett ständigt växelspel. Statyer av grekiska berömdheter smyckade Roms forum så tidigt som på 300-talet fKr. Och Roms etruskiska grannar importerade mängder av atensk keramik från och med 500-talet fKr; den bemålade grekiska keramik vi ser i våra museer påträffades till allra största delen i Italien.
...
Boken är rikt illustrerad och översättningen flyter lätt (vissa otympligheter, som exempelvis ”randomiserade”, kan lätt röjas undan i kommande upplagor)."

- Slutligen, om ni inte redan har, lyssna på dokumentären Bibliotekarien i P1, en välgjord berättelse om stölderna på KB, dock alldeles för kort, det fanns så mycket man ville veta mer om, och gärna något om efterspelet, det har varit väldigt tyst om följderna och ganska locket på från omgivningen.

interficere

Och en rapport från senaste aftonen i Trondheim! Det verkar så underbart, mitt mål för nästa år är att närvara på en sådan. Från the leader of the rebel forces:

"Sista klassisk aften i år handlade som sagt om en undersökelse av fenomenet hedersmord idag och om den har sina antika paraleller. Stipendiat Jan Frode Hatlen har påbörjat en undersökelse om varför hedersmord ser ut till att uppstå i vissa paternalistiskt ordnade samhällen men andra paternalistiska samhällen verkar det nästan vara frånvarande (så som vikingtid tex.). Det finns helt klart många exempler på hedersmord i romersk tid (högst troligt också en praxis i arkaisk Grekland som en otalig mängd tragedier kan bevittna). Stipendiat Hatlen menar att kunna påvisa att det finns vissa strukturer som är oberoende av religion som vill kunna leda till fenomenet som populärt kallas hedersmord, än om begreppet som sådant är något "ullent". Dessa strukturer är bygget upp runt en familjkonstruktion som har de gemensamma drag vi ville kallat stamsamhällen. Detta årets sista inlägg hade alltså en ganska tydlig socialantropologisk vinkling med en klar poängtering om att en undersökelse av antiken kastar viktigt ljus över vår förståelse av dagsaktuella tema. Också denna gången var det i överkant 30 deltagare, vilket måste anses som väldigt bra i den värsta examensperioden.

Vi kommer att fortsätta med succsessen Klassisk aften nästa semester. På programmet har vi i Mars ett tvådagarssymposium över Politisk filosofi varav den ena dagen uteslutande kommer att handla om antiken och den andra dagen receptionen av antiken i modern politisk filosofi. Tema för den första dagen ska vara Platon från två olika vinklingar, en från sofisterna och retorikernas (främst Isokrates) vinkel och den andra om den senare Platon (Statsmannen, Parmenides etc). Aristoteles Athenarnas stadsförfattning och slutligen ett inlägg om Augustin.

Andra enkvällsinlägg kommer att vara av filosofisk art (Hegel och Antigone), Renessanseidealet ad fontes, kristna humanisters försök på att göra den grekiska kulturarv mer "rumsrent" under renessansen samt ett inlägg om medicin i Grekland och Hippokrates.

Vi utarbetar dessutom två koncepter till i tillägg till Klassisk aften, ett 7-dagarsseminar kallat Artes Liberales och en Dionysia som nog kommer att vara mer apollinsk än namnet antyder..."

litteris Graecis, Latinis docta, psallere et saltare elegantius quam necesse est probae

I'm having a case of the muuundays, som det heter i trivseldokumentären Office Space, och det inleddes med som sig bör att man sover sig genom alarmsignalen, man inte hade någon vettig frukostmat à la maison utan fick lirka fram en överbliven tub räkost från fjällvandringen i somras ur kylens bakre, läskiga regioner, och när man väl tagit sig till jobbet (färden var trist, Metro, som jag brukar underhålla mig med var slut i lådorna) fungerade inte datorn, och sedan jag med enorm akrobatik och fnissande rumskamrat kollat (och ångrat den lite kortare kjolen) att alla sladdar faktiskt satt i, tvingades jag att ringa helpdesk, som åtgärdade det hela med förnedrande enkla instuktioner. Vidare ska ett abstract in idag och ansökan slutföras, resor bokas och handledning avnjutas. Ay de mi.

Jag har även noterat att det är en ny månad, och sålunda är International Dissertation Writing Month slut och över. Hur gick det då? Hmm, ja, 10 000 ord kanske var något optimistiskt, ty om man bra tittar på vad som nedtecknats till själva avhandlingen så blir det 3 104 ord, och i denna massa är väl hälften exempel. Tittar man dock på vad som formulerats i utkast till ansökning och dylikt kanske man når den utlovade siffran, men det kanske är fusk. Här finnes sålunda ytterligare orsak till the blue monday. (Och under tiden jag skrivit detta har datorn hängt sig en gång och fått startas om med våld, just sayin'.)

Men, som alltid finns alltid något ljus där bakom molnen, och det finns alltid något nytt idiotiskt doktorandinriktat projekt som muntrar up! Idag är det upptäckten av Dance your PhD, som gör att jag inte går hem och gömmer mig under en möbel av något slag.

Reglerna är enkla; "Using no words or images, interpret your Ph.D. thesis in dance form. Entrants were divided into three categories—graduate student, postdoc, and professor—and the prize for each was a year's subscription to Science."

Här en längre beskrivning av förra årets tävling, som vanns av två arkeologer från Oxford, för sin lysande tolkning av "Refitting repasts: a spatial exploration of food processing, sharing, cooking and disposal at the Dunefield Midden campsite, South Africa." Dr Stewart berättar i the Telegraph att vinsten beror på Austian scnapps och "seeing me in a loincloth [...] originally made the crowd favour us out of sheer pity". Konkurrensen var hård:

"One pair of astrophysicists dressed as binary galaxies. To the tune of an old tango, Ruth Gruetzbauch stalked and twirled around Jesús Varela before surrendering to his supermassive gravity after just 30 seconds.

Sven Ramelow did a "scary sheet dance" with a laser light on his head to highlight his quantum physics Ph.D. And molecular biologist Nicole-Claudia Meisner tap danced while flashing cards to illustrate how genes are turned on and off."

Årets vinnare har precis utsetts, och i kategorin Graduate student (den vi bryr oss mest om) segrade "The role of vitamin D in beta cell function" med en blandning av modern och klassisk (Nötknäpparen!) musik, gillar även Hemoglobinet, och dance of the migrating neutron är mycket vacker (och här en specielllt för AZ). Det är i sanning underbara saker som sker (jag vet ej hur man lägger in snuttarna här så ni får klicka där eller söka på YouTube), men det är lågt deltagande från humanioran finner jag.

Nytt projekt! Sempronia, c'est moi!
Vad säger du, ChW, du brukar vara pigg på det mesta(and you got the moves)?
Och Venanzio, ett soundtrack passande för kasusutveckling, med en skön basgång för di onda prepositionernas intåg, går det att beställa?

blanditiis, muneribus, donis

Om man som jag lider av lättare neuroser och ständig tidsbrist har man antagligen redan beställt de flesta av julklapparna från adlibris, antikvariat.net och abebooks, och visserligen är det vidrigt att inte göra sin medborgerliga plikt och hänga i boklådor, men jisses vad effektivt det är.
Det kommer strax ett och annat klapptips som ni hittar på de vanligaste nätbokshopparna, men först, det viktigaste, det som jag önskar mig (allt är natuligvis böcker, vad annars ger man i present?):

Lavinia av Ursula K. Le Guin
The sack of Rome av Alexander Stille
Italy and its discontents Paul Ginsborg (dessa två för att förstå italienarna lite bättre)
Apuleius Metamorphoses i två fina Loebband
Seven hundred Penguins (boken tack! Titta för övrigt här!)
Kreousas skugga av Anders Cullhed (eller Gullhed som di säger på adlibris, något slags smeknamn?), som jag ännu inte fått; kära släkt, vad är det för fel på er!
Without precedent (då jag nu läst 9/11-rapporten fånigt många gånger)

Vad det gäller julklappar (och då kan vi väl säga att julklappar är en hyggligt okristen sak, prefixet har intet med vår frälsare att göra, men jag kan säga vinterklappar om det får någon att må bättre), ges nedan några allmänna tips för de som känner sig förvirrade och fantasilösa, eller redan nyttjat förra årets tips till fullo. (Jag har hållit mig till det svenska för att inte listan ska bli oändlig):

Catullus, i översättning av Harding och Janson
Grekiska - språket, kulturen, myterna av Eva-Carin Gerö
Samlingsvolymen De grekiska tragedierna (så vacker!) från Vertigo
Tiro av Stewe Claesons Tiro (borde inte den komma i trevlig liten pocket snart?)
Ola Wikander in toto (man kan där som sport göra ett försök att begåva hela familjen med Wikandergåvor, Ett träd till far, Cirkelmakaren till mor, och I döda språks sällskap åt lille, lille bror...)
Edelcrantz förbindelser (någongång ska jag teckna ner mina tankar om den, låt mig bara säga att den kan hålla en ljuvligt sysselsatt i ett länge, utan förklaring, vilande Ryanair plan, samt rekommenderar Tallskogshäftet som stockingstuffer)
Björkesons senaste, Olympiska och pythiska oden (kanske för den idrottsintresserade?)

I budgetklassen rekommenderas allt övrigt av Björkeson som alltjämt finns i pocket (varför finns inte längre hans Aeneiden i det formatet?) och i synnerhet Petrarcas Kärleksdikter. Jag har tidigare utnämnt Rött och svart till årets julklapp, och lägger även till Att besegra fru J, som också den håller toklågt pocketpris.

Tidigt, I know, men när man gjort dessa beställningar kan man återgå till väsentligheter som avhandling, bullbak och dryckenskap.

sine mixtura

(tack till Alatius som berättade att det var ngt fel på inlägget, Blogger är ett gissel. Bättre nu?)

Har alltjämt ett brett leende på läpparna efter helgens rörande ceremoni (hade äran att stå bakom min bror med ringarna (utan latinsk inskription), och kämpa mot tårarna) och fantastiska festligheter, jag undvek allt latin och klassiska referenser i mitt tal, då brodern hade bett mig undvika "all of that latin shit", men fick ändå vara snobbig latinist under den storslagna middagen då ett synnerligen mal-placerat Ovidiuscitat användes, which made me dissolve into giggles.

Det är sålunda svårt att landa, och i min allmänna uppspelthet tar jag mig för att rensa ut frågelådan.
Den första, som legat där ett tag, lyder:

"Jag har fått en uppgift till ett skolarbete där vi ska komma på olika valspråk i livet. Jag har tänkt mig följande: Smärta en stund, ära en evighet. Och då tänkte jag översätta den till latin. Men jag kan inte detta med vilka latinska ord det ska vara så det blir rätt. Hoppas att Ni kan hjälpa mig med detta!"

I like it, det är väldigt amerikansk higschoolfilm med sporttema!
Pain is temporary, pride is forever! Vid googlande av den frasen för att få upp någon länk till ett aggressivt fotbollslag, är min första träff dock ett försök till översättning av dito fras; Dolor ad tempus manet, superbia autem ad aeternitatem.

Är dock en smula tveksam till detta, såväl såsom översättning till frågan som föreligger i frågelådan, som till den engelskspråkiga klyschan. För att ta upp det sistnämnda först, så är superbia inte direkt ett snällt ord, det drar mer åt 'övermod' och 'förakt' än den 'stolthet' eller 'pride' som antagligen åtsyftas.
Gloria kanske skulle vara bättre, även om detta så att säga är externt ('pride/stolthet' är väl så att säga internt), och även det kan dra åt 'overmod'. Honor är även det till största delen utifrån kommande, och är väl mer 'ära', samt kan vara väldigt konkret, men kan dock ha ett slags internt, evigt värde.

Hursomhelst, superbia är ett ytterst dåligt val, och jag tänker mig att det, då jag känner mig en smula dragen åt John Hughes-genren i svaret till denna fråga, att översättningen säkert konstruerades av hämndlysten latinnörd på begäran av hotfullt jock-gäng, som bums tryckte upp t-tröjor (eller bättre, tatuerade in tvärs över ryggen) att deras övermod kvarstår i evighet... (eller så är det gjort med någon som slog upp 'pride' och inte var sofistikerad nog att veta att 'pride' kan emellanåt vara något illa).

Nåväl, för att återvända till frågan kunde man säkerligen använda frasen med någon justering; Dolor ad tempus manet, honor autem ad aeternitatem (även om ad tempus inte riktigt är vad du vill ha), skulle dock inte riktigt rekommendera det. Annars kanske dolor paulisper, honor in aeternum manet eller durat.

Nästa fråga är kort:

"Är följande mening korrekt och översatt rätt.
"Aliquando et insanire iucundum est" - Ibland är det skönt att få vara galen"

Visst är den det (om man lägger till ett litet även/också; "ibland är det även skönt att få
vara galen"), och det är Seneca som är upphovsman, De tranquillitate animi 17.10:

Nam sive graeco poetae credimus' aliquando et insanire iucundum est,' sive platoni frustra poeticas fores compos sui pepulit,' sive aristoteli 'nullum magnum ingenium sine mixtura dementiae fuit non potest grande aliquid et super ceteros loqui nisi mota mens.

(Kontexten är att man visserligen må emellanåt nyttja vin och då och då känna fyllan, detta ska naturligtvis göras med måtta (salubris moderatio), men ibland ska den tråkiga nykterheten (tristis sobrietas) förjagas.) Översätts typ:

"Ty vare sig vi tror på den grekiska poeten [Menander]; "ibland är det även skönt att vara galen", eller på Platon; "den kontrollerade knackar förgäves på poesins portar, eller Aristoteles; "inget stort geni har funnits utan ett tillägg av galenskap": blott det rörda sinnet lan säga något stort, som höjer sig över de övriga."

(Shades of Baudelaire; Il faut être toujours ivre [...])

Nästa fråga gör mig mycket glad, och svarar gärna, dock tycker jag att man alltid ska fråga sin latinlärare, vadän frågan är (vi besitter sådan visdom):

"Jag läser Latin A på gymnasiet och tycker att det är hur roligt som helst. Nu försöker jag konstruera en egen mening, men jag är inte säker på om ett av verben är rätt då det inte står någonstans vilken grupp det tillhör. Jag hittade din blogg och såg att man i alla fall kunde prova att skicka frågor om latin till dig. :)
Jag tänkte skriva: "Döm inte innan du vet"
Jag har än så länge fått det till: "Non iudica prius scie"

Prius kanske också skall böjas? Ja, hoppas på ett svar. Annars får jag fråga
min latin-lärare. "

Det är utmärkt att du försöker, det är verkligen så man lär sig latin, och jag tycker alltid bäst om de frågor där ett försök redan gjorts.
Dock det finns några regler nör det gäller negerande av imperativ som man kanske inte hinner med på A-nivå. Kort sagt, imperativ kan inte negeras.

Vill du sålunda uttrycka ett förbud har du två vägar att gå, det ena är att använda en konjunktiv istället, en s.k prohibitiv konjunktiv, genom vilket, i kombination med ne, presens uttrycker ett allmängiltigt förbud, och perfekt ett sådant till en bestämd andra person (du/ni), och då skrivet i andra person.
Du föreslog iudicare som verb (och hade satt det helt rätt i imperativ singular), vilket funkar och då ska det första ledet bli (om vi tänker oss att det är en specifik andra person och sålunda i perfekt); Ne iudicaveris...

Det andra ledet som inleds med 'innan', kan väl konstrueras med konjunktion, alltså det som binder ihop två satser, t.ex priusquam, men det är kanske snyggare att ha någon annan konstruktion, typ 'utan kunskap' sine cognitione, eller kanske
med ignorans (eller ignarus eller nescius).
Sålunda Ne iudicaveris sine cognitione/Ne ignorans iudicaveris.
Du har valt en knepig mening att översätta!

For the record är det andra alternativet att använda noli, såsom det kända noli me tangere, och det skulle då bli något i stil med noli iudicare sine cognitione.

Det ligger en fråga kvar i botten, men det får vänta, ty det är hög tid att ta sig hem genom snön.