Colloquium

Mer om den begåvade Ola Wikander, från en intervju i SvD:

"- Han är tämligen självgående, säger Örjan Wikander när jag ringer och frågar efter hans son Ola. Wikander är professor i antikens kultur och samhälle. När sonen var elva år började pappan lära honom latin. Sedan ville Ola lära sig hebreiska.
- Efter två veckor kunde han mer än jag.
Nu är det några år senare, och Ola Wikander har skrivit in sig i svensk kulturhistoria. Nyligen kom "Kanaaneiska myter och legender" ut (Wahlström & Widstrand). Ola har översatt dem direkt från det utdöda språket ugaritiska. Det är första gången de presenteras på svenska. Nu kan vi alla läsa om åskguden Baal och hans kamp mot havsguden Yamm och dödsguden Mot, om den krigiska gudinnan Anat, solgudinnan Shapshu och El, "skaparen av det skapta".
...
Irriterar det dig att man jämt påpekar att du bara är 21 år?
- Ibland. Jag har ju gjort vad jag har gjort oberoende av hur gammal jag är.
Till ugaritiska kom han från hebreiskan:
- Jag läste diverse språk och till slut satt jag där med den hebreiska grammatiken. Där fanns det hela tiden referenser till ugaritiska. Så jag gick helt enkelt till UB (Universitetsbiblioteket i Lund) och lånade allt jag kunde hitta om ugaritiska. Jag märkte att detta var ett fantastiskt språk rent språkvetenskapligt. Men framför allt texterna var otroliga.
...
Hurdant språk är ugaritiskan?
- Det har en kärvhet som är väldigt tilltalande. Det är grovhugget men samtidigt raffinerat i sin uppbyggnad, inte alls latinets komplicerade långa meningar. När jag började lära mig de klassiska indoeuropeiska språken var det som ett rum öppnade sig för mig. Sedan gav jag mig på de semitiska språken och då var det som om nästa dörr slogs upp. Att studera ett folks språk, religion, kultur, med ett ord deras texter, är en outsinlig källa till ... jag ska inte säga samhörighet men en känsla av att världen är mycket, mycket större än vad man kan tro! Det är en underbar känsla, säger han med ett skratt.

Hur gör du när du lär dig ett nytt språk?
- De språk jag lär mig är ju till stor del döda, inte talade, så konversationsövningar är tämligen bortkastade och omöjliga att genomföra. Man skaffar sig en grammatik, man skaffar sig en ordbok och man skaffar sig några enklare texter att läsa och jobbar sig igenom det. Först måste man sätta sig in i grammatiken, annars förstår man ingenting.

Det låter annorlunda från hur man lär sig språk i skolan?
- Ja, men det påminner om hur man förr i tiden lärde sig latin och grekiska i skolan. Man får ge sig på de ursprungliga texterna, för det finns ingen som suttit och skrivit graderade lektioner i ugaritiska. Jag tror ganska mycket på rabblande av verbformer, men man måste se mönstren, systemen. Det ger en mycket djupare förståelse för vad man sysslar med.
...
Ola Wikanders politiska intresse är livligt och han är aktiv i Revolutionär kommunistisk ungdom. Men hans intresse för gudar och religion är också uppenbart. Han kan sin bibel och diskuterar entusiastiskt den nya bibelöversättningen i förhållande till 1917 års "där man ville tvinga in hela språket i den s k bibelsvenskan för att allt skulle vara predikovänligt".
...
Vilken betydelse har föräldrarna för hur ett barn blir?
- Enorm. Jag hade inte varit den jag är om jag inte varit född in i ett hem fyllt av klassisk bildning. Det finns de som totalt revolterar mot det. Jag har försökt ta till mig det och utveckla det.

Och jämnåriga?
- Tja, man har ju fått utstå en del spott och spe på högstadiet men så här i efterhand kan jag säga att så farligt var det inte. Mina vänner har alltid accepterat mig. Somliga är rödhåriga, andra läser ugaritiska …"

Det hela: http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_5166278.asp

Jag tycker i synnerhet om vad han säger om rabblande av verbformer och behovet av att se mönster och system.