Gaudete

Jag har precis tentat mina 5 poäng; Lucretius bok I och III, samt Catullus dikt 64.
jag klarade det, var inte särskilt nöjd med min prestation, och det var ej heller gudarna, ty då jag godkändes kom det plötsligt en åsknall av otroliga proportiner, himmelen öppnade sig och snöblandat regn störtade ner.

Även om the gods do not approve är jag glad, (ett vackert citat från ovan nämnda dikt 64:
declarant gaudia vultu- glädjen syns i ansiktet), men trött, trött, trött.

Stort tack till alla som kunnat fördra att jag ignorerat er (eller att jag ringt paniksslagen) under denna vecka.
Jag vill skänka er alla blommor som ska lysa upp denna gråa vår. Återigen dikt 64, v. 279-284:

nam quoscumque ferunt campi, quos Thessala magnis
montibus ora creat, quos propter fluminis undas
aura parit flores tepidi fecunda Favoni,
hos indistinctis plexos tulit ipse corollis,
quo permulsa domus iocundo risit odore.

(Ungefär:Ty alla blommor som fältet bar fram, allt som den Thessaliska trakten alstrar i sina berg, de blomster som ljumma västanvindens rika fläkt öppnar bära flodens vågor dessa bar han själv, bundna i blandade kransar, och hemmet, smekt av deras ljuvliga doft, gladde sig/skrattade.)

En något mer poetisk tolkning av Sir Richard Francis Burton:

Whatso of blooms and flowers bring forth Thessalian uplands
Mighty with mountain crests, whate'er of riverine lea flowers
Reareth Favonius' air, bud-breeding, tepidly breathing,
All in his hands brought he, unseparate in woven garlands,
Whereat laughed the house as soothed by pleasure of perfume.

Jag kommer med kransarna vilken dag som helst!


Ett forum för Catullusdiskussioner:
http://rudy.negenborn.net/catullus/forum/index.php?l=s