Monumentum aere perennius

(Är nu göteborgare, antar jag)

Och så ska väl det även rapporteras om SvDs recension av just Ekerwalds "Horatius. Liv och tänkesätt". Recensenten här är Carina Burman (som jag faktiskt skymtade i full gala i helgen, hon är väldigt nätt i svart balklänning) och hon gör det lysande:

"Kan någon romersk skald kallas populär måste det vara Quintus Horatius Flaccus (65-8 f Kr) - måttans mästare, som samtidigt inte stack under stol med att han genom sitt verk ansåg sig odödlig: "Slutfört har jag ett verk, fastare stöpt än brons, / rest en ordpyramid mig till en minnesvård".
...
Inte sällan drivs biografen av kärlek till ämnet. Man börjar arbetet förvissad om sin uppgift - man vill skildra sin författare, som man känner precis. Materialet vederlägger eller modifierar ofta det första intrycket.

Biografen måste backa - eller gå sin egen väg och medvetet skildra den författare han helst vill ha.
Carl-Göran Ekerwalds bok är ett exempel på den senare inställningen.

Han skriver läsvärda, medryckande essäer, där associationerna får flöda fritt - än betraktar han moderna installationer, än jämför han Horatius tankar med Swedenborgs eller uppmanar oss att inte blinka inför det citat, som Henrik IV:s dotter uppskattat. Han har sin egen Horatius - en lantman, son till en frigiven slav och föraktare av stadens fjäs och prål.
...
Hans läsningar är känsliga och intresseväckande, men han har ovanan att sätta likhetstecken mellan diktjag och författare. Givetvis menade Horatius ibland sig själv när han skrev ordet "jag", men det innebär inte att hans dikter var de självbekännelser, som Ekerwald vill se dem som.
...
Ekerwald tycks ibland fientligt inställd till akademisk forskning. Enligt honom drivs forskarna inte av den rätta kärleken till ämnet - han placerar dem vid ett tillfälle i uttrycklig motsatsställning till sådana som sympatiserar med Horatius - utan av snöd vinning och censurlängtan: "De tjänar pengar på Horatius men passar samtidigt på att förminska honom. Uppenbart är det många versrader som de finner anstötliga och
obehagliga. I stället för att ta dessa rader på allvar slätar man ut dem och talar om "hyperboler"." Det är svårt att tro att ens anglosaxiska latinister kan tjäna storkovan på textkommentarer och kritiska studier. (Haha!)
...
Det enda som saknas i denna bok är poesin. Horatius citeras mestadels i författarens egen prosaöversättning. Det är synd. Horatius är en stor skald, och en författare med många strängar på sin lyra - kärleksdikt, lantlig romantik, bitska satirer, hyllningar till gudar och överhet - men alltsammans rättfärdigas av hans lyra. Visst säger han kloka saker, men han är skald.

Det var inte för inte han stoltserade med att den grekiska sånggudinnan skänkt honom en fläkt av sin ande. Hos Ekerwald får man föga uppfattning om Horatius poetiska storhet, och svenska översättningar berörs bara polemiskt. Det är synd, ty när man där stiftat bekantskap med Horatius vill man gå vidare till hans egna dikter. Ebbe Lindes översättning är för övrigt inte illa."

En mkt bra recension, inget anekdotstaplande och en sann kritik av texten.

Det hela (klipp och klistra, denna dator vägrar länka):
http://www.svd.se/dynamiskt/rec_litteratur/did_12276784.asp

Detta är dikten som hon refererar till i början, en av Horatius mest spridda, Carm.3.30:

Exegi monumentum aere perennius
regalique situ pyramidum altius,
quod non imber edax, non aquilo impotens
possit diruere aut innumerabilis
annorum series et fuga temporum.
non omnis moriar multaque pars mei
vitabit Libitinam; usque ego postera
crescam laude recens, dum Capitolium
scandet cum tacita virgine pontifex.
dicar, qua violens obstrepit Aufidus
et qua pauper aquae Daunus agrestium
regnavit populorum, ex humili potens,
princeps Aeolium carmen ad Italos
deduxisse modos. sume superbiam
quaesitam meritis et mihi Delphica
lauro cinge volens, Melpomene, comam.

En engelsk översättning av Conington, då jag ej orkar finna någon svensk (titta gärna på Lindes):

And now 'tis done: more durable than brass
My monument shall he, and raise its head
O'er royal pyramids: it shall not dread
Corroding rain or angry Boreas,
Nor the long lapse of immemorial time.
I shall not wholly die: large residue
Shall 'scape the queen of funerals. Ever new
My after fame shall grow, while pontiffs climb

With silent maids the Capitolian height.
“Born,” men will say, “where Aufidus is loud,
Where Daunus, scant of streams, beneath him bow'd
The rustic tribes, from dimness he wax'd bright,

First of his race to wed the Aeolian lay
To notes of Italy.” Put glory on,
My own Melpomene, by genius won,
And crown me of thy grace with Delphic bay.

Perseus projektets noter om denna:
http://www.perseus.tufts.edu/hopper/text.jsp?doc=Perseus%3Atext%3A1999.02.0024%3Abook%3D3%3Apoem%3D30&highlight=perennius