linguae mortuae

Egentligen tar det mig emot att berömma Johan Tralau efter hans något ofina påhopp på Tiina Rosenberg, men hans recension i SvD av Ola Wikanders "I döda språks sällskap. En bok om väldigt gamla språk" är ganska snitsig:

"Ola Wikander, som har skrivit en ganska bedårande bok om döda språk, har två svar på det. Det ena är att det är så kolossalt roligt att lära sig dem. Wikander berättar engagerat och ofta roligt om sumeriska, akkadiska, hebreiska, koptiska, hettitiska, sanskrit, fornpersiska, oskiska, etruskiska, gotiska och anglosaxiska, och det går nog fram till alla läsare att det kan vara oerhört skoj att lära sig känna igen och förstå ett ord som ntnntmnthllo (koptiska för "och vi bringar ålderdom", vilket man ju kan behöva säga ibland) eller didrksisyavah (sanskrit för "vi båda kommer att vilja se"). Man blir lätt imponerad - men det är rätt pinsamt för språkmannen Wikander och för förlaget att det i boken sägs att det på tyska finns ett ord som heter erhebte ; det heter erhob ("höjde"), för "erhebte" är som "sovde" och "skärde" på svenska. Hur som helst vill man helst ignorera det felet, för Wikander skriver med äkta kärlek om språken.
...
När Wikander berättar om språkens utveckling och låter hela civilisationer och deras fördomar och storhet och tänkare och maktmänniskor framträda genom språket gör han det som en god lärare skall göra: läsaren förstår att han lever i en liten bubbla i historien, och att hans egen roll i historien inte kan förstås annat än
som en del av en helhet som han vet mycket litet om. Han ges, kort och gott, för ett ögonblick ett annat perspektiv.
...
I Sverige finns en utbredd föreställning om att vi har mer kunskap och inlevelseförmåga än någonsin i förhållande till det "främmande" och det "andra". Ändå har till och med latinet och grekiskan, våra viktigaste döda språk, blivit exotiska saker som bara dammiga specialister i tofflor tänks ägna sig åt. Men att inte lära sig andra språk, att inte lära sig tänka andras tankar inifrån, är som att vara inlåst i en popvideo med snabba klipp signerad Jonas Åkerlund som snurrar varv efter varv på MTV. Man kanske inte vet att man borde längta ut, men man skulle må bra av det. Ett universitetsväsen som inte ägnar sig åt döda språk är självt dött."

Det hela: http://www.svd.se/dynamiskt/rec_litteratur/did_12306566.asp

Å alla dammiga specialister i trofflors vägnar, ett stort tack till Tralau.