Monday, April 03, 2006

Dulce et decorum

DN:s recensent Anders Cullhed intresserar sig för Horatius (never a favourite of mine) då Carl-Göran Ekerwalds ”Horatius. Liv och tänkesätt” nyss publicerats:

"Det gamla Rom verkar aktuellare [sic]än någonsin. Intresset för att läsa latin på universiteten är stort. [Är det? kanske intro-kursen, men...] Den amerikanska kabelkanalen HBO:s och BBC:s påkostade serie "Rome" har fått ansenliga tittarsiffror i USA och visas nu på Canal+ och inom kort i Kanal 5. Det väldiga imperiet, som kunde betrakta Me­delhavet som sitt innanhav, "mare nostrum", får bilda en projektionsduk där vi - inte utan en rysning av motvilja - känner igen oss själva. Vad är det då vi ser?

Sedan Rom intagits och plundrats av visigoterna år 410 kom staden sakta men säkert att förlora sin strategiska betydelse. I litteraturen och legenderna stod den stark, i realiteten återstod snart bara bosättningar för fattigt småfolk, de besuttnas fästningar, de gamla ruinhögarna och påvens domäner. Invånarantalet i den forna miljonstaden krympte till nuvarande Skövdes storlek. [Enda likheten mellan de två städerna?]"

Är det bara jag som tyckte den sista meningen här är ofrivilligt komisk?:

"Här finns gott om lätt buren lärdom. Ekerwald är lika rapp som kärv och har glimten i ögat. Han kan sitt latin och återger Horatius på en prosaisk svenska som välgörande kontrasterar mot tidigare översättares rodnande omskrivningar: här heter kuken kuken och ingenting annat. Det är förstås en imponerande enmansprestation.[Bwahaha!]"

Vad vi vet om poeten utifrån hans egna dikter diskuteras och Cullhed är lite försiktigare än Ekerwald:

"Rimligare vore att tänka sig Horatius lyrik som dialogisk eller flerstämmig, en iscensättning av olika röster där det inte alltid är gott att veta vem som representerar poeten själv. Perspektiven skiftar ofta genom en och samma dikt. Ett glansnummer som "sång" I.37 - med den kända upptakten "Nu är det dags att dricka" - börjar med att fira Octavianus (den blivande Augustus) seger över den rysliga häxan Kleopatra för att mynna i en hyllning av hennes integritet in i döden.

"Hela dikten svänger nittio grader", konstaterar Ekerwald träffande. Ja, men då är det inte lätt att destillera fram den biografiske personen Horatius attityd till Kleopatra ur texten. Det betyder inte att han skulle fara med lögn och förbannad dikt, bara att hans lyrik ter sig som en konstfull experimentverkstad, där attityder, livsstilar och moralbegrepp, kanske rent av identiteter, stöttes och blöttes. Det var därför som den lilla "grisen i Epikuros hjord", som Horatius kallar sig själv i ett av sina versbrev, i sångerna (inte bara de sena) kunde tona fram som en from "vates", siare, och offra till de gudar filosofen Epikuros upplöst i atomer."

Vackert så.

Mer fakta:
http://en.wikipedia.org/wiki/Quintus_Horatius_Flaccus

Förlåt att det inte blir ngra dikter, men mitt tåg går om en halvtimme. Nu blir jag göteborgare!

1 comment:

venanzio said...

Et in Arcadia Horaz - vates autem numquam fuit, ille porcus.

Inter spem curamque, timores inter et iras
omnem crede diem tibi diluxisse supremum.


Chaere, (S)DIL, in Gothoburgum, "frontem Sueciae" (cum ridere voles)!