capax

Det är fortfarande bara ett paniskt hållande-näsan-över-vattenytan, då halsen alltjämt är rå, öronen gör ont, och ögonen gärna spontant rinner, och det finns rent bokstavligt högar med jobb som faktiskt måste göras.

Mitt älskade kontor ser ut som fan, högar och buntar av saker överallt, och då jag numera besitter detta dubbelrum för egen räkning finns det ingen motivation att städa undan (Rensade iaf nyss undan Mingeling-kartongen, och några av de pappkaffemuggar som finns som ett elakartat svampbestånd över hela skrivbordet.)

Monografier, receptböcker, hårnålar, uppkopierade artiklar, läroplaner, topphemliga strategidokument, random sladdar, viktiga adresser, serier, uttjänta pennor, lexika, en kurskatalog från Erfurt, telefon, romaner, en sked, häftapparat, hålslagare, kaffefilter (?), skruvmejsel, näsduk, mobil, läsglasögon, thémugg, pappmuggar, ett och annat äpple, marimekko-musmatta, överflödiga plastlock, högar som jag inte vågar bläddra i, oanvänd mus, fullklottrade post-its, tusen andra lappar, fotografier, krukväxten 'Lennart', kalender och dator bildar den hög som jag försöker jobba vid.
Man kan inte leva så här.