non leguntur

Jaha, nu har även jag åkt på en sådan där tidig infekterande förkyling, som hänger ihop med en motvilja att erkänna att det inte är varmt längre, och leder till överdrivet sandalnyttjande, och sålunda till blåaktig nerkylning, och påföljande värk i alla leder.
Det kunde knappast komma mer olägligt, då min undervisning drar igång i nästa vecka, jag har fyratusen möten att gå på, avhandling att skriva och andra ting att tänka på. (dessutom fyller jag år på fredag, och vill då vara frisk, och mottager då gärna följande böcker; Hönsboken, En bok om det svenska folkets minnesvärda exempel, Betjeman av A.N. Wilson samt vad som helst av J.N. Adams)

Känner dock, trots att man borde göra annat, ett trängande behov att delge eder ytterligare ngt från Cavallins fantastiska förord, om hur han hanterat den ymniga grekiska som förekommer (kom ihåg, dialogform):

"Jag är mycket lugn. Jag ska bli ännu lugnare om du talar om hur du har gjort urvalet och vad du har gjort med Gellius grekiska.

[...]
Och så grekiskan! Gellius var, som bildade romare, mer eller mindre tvåspråkig. Grekiska citerar han mycket ofta på originalspråket, liksom han gärna sätter in grekiska termer från de mest skilda områden direkt i sin text. Enstaka grekiska ord har översatts till svenska och kursiverats. Längre grekiska avsnitt har några gånger återgetts med engelska, men i allmänhet har kursivering fått räcka som markering av att vi rör occ med grekiska. Svenska läsare som inte är tvåspråkiga, och de torde vara i majoritet, ska rimligen ha en läsbar översättning.

Det där med engelskan har du inte hittat på själv?

Tyvärr inte. De översättningar av Gellius som jag har sett har grekiskan översatt till samma språk som latinet. Men det finns en engelsk översättning av Ciceros brev där grekiskan är återgiven med franska, och det är en lysande idé. för franskan har ungefär samma ställning i en bilad engelsmans ögon som grekiskan hade i en romares. Engelskan är det enda tänkbara i det svenska 1970-talet, men det språket är naturligtvis lite mindre entydigt än franska: engelska är Shakespeares och Miltons och Gibbons språk, visst-och Beatles och Ian Flemings och David Bowies. [Detta är lite som när Linnér i sitt sommarprat ivrigt hyllade Shout Out louds. Hans 'Ingen människa är en ö' recenserades f.ö i gårdagens DN]

Kommer den svenska Gellius att vinna vänner till antiken?

Låt oss hoppas det! det hävdas ju fortfarande, i mer eller mindre högtidliga sammanhang att antiken lever. Några få, välutbildade människor talar om för några andra välutbildade människor all antiken lever vidare, i modern dikt, i modern arkitektur, i moderna idéströmningar. Allt detta är visserlien sant. Och ännu finns det måhända en och annan som fortfarande har

...makten att hålla förtvivlan tillbaka
med stålblanka romarcitat.

Men ibland har jag en känsla av att man är så angelägen att ropa ut att antikan lever att man glömmer att den levde. Hur pass levande antiken är idag kan diskuteras, men att den levde är ju en självklarhet som man borde ha modet att yttra någon gång. "