intemperantia

Jag ska strax släppa fram mina två gäster, men ska bara göra ett informationsartat bokinlägg först.

Först och främst, ni har säkert redan sett den gröna avdelningen i Penguin Great ideas-serien (vi har tidigare noterat de blå och orangea), och ovan ser ni den enda som egentligen berör oss klassiker, ett litet vansinnigt snyggt häfte Plutarchos.

Därefter så insåg jag plötsligt, genom en notis hos Malte (som tipsar om Strindberg) att det ju ska bli bokrea nu igen (det sker verkligen med alarmerande regelbundenhet), och jag kunde inte låta bli att bläddra igenom Hedengrens katalog, samt kasta ett öga på det som Adlibris erbjuder (varför inte Bokus? Vet ej, ids inte).

Bland standardprodukterna denna bokrea som bör komma i fråga på en latinblogg är Goldsworthys Caesar-bio, Kapuscinskis På resa med Herodotos, Gudar och gudinnor i antik mytologi - 100 gestalter och myter du bör känna till (vilken konstig och aggressiv titel), och Birger Berghs Konsten att få rätt, som ni hittar i valfri butik, men det intressanta är ju alltid de små undanstoppade russin man kan hitta.

.

Hos Hedengrens (som har starkt barocktema, men vi struntar i dem just nu, trots ev. knytning till latinet) finns två volymer Linnér på rean (Grekisk gryning och Hellenskt och romerskt för 98 repektive 45 pix), samt en hel del intressant i den engelskspråkiga sektionen som Procopius, Odysseus Unbound - The search for Homers Ithaca, The End of Antiquity- Archaeology, Society and Religion AD 235-700 (135 kr, någon får gärna köpa den åt mig), 69 A.D. - The Year of Four Emperors, Besieged - Siege Warfare in the Ancient World, en Caesar-bio av Patrick Southern, och X-treme Latin - All the Latin You Need to Know for Surviving the 21st Century (som jag egentligen inte borde ens ta upp).

.

Man hittar även Björkesons Homeriska Hymner för 98 kronor och Hippokratiska texter för samma pris. (Om man vill fylla ut med något som inte har med antiken att göra så rekommenderas Demoner-ett Bestiarium för facila 69 kr, Gore Vidals Selected Essays och Betjemans Collected Poems för blott 85 SEK.)

.

Hos Adlibris kan man, skulle man orka bläddra igenom deras slumpmässigt upplaggda reasidor med en obegriplig, oöverskådlig, och förvirrande kategorisering, hitta en eller annan korint för klassiker. Jag är själv väldigt sugen på Det liderliga språket (trots att det rör sig om svenska), ett fynd på 59 kr, och Maud Websters Döden i Rom (den tidigare Roms vatten. Från antiken till idag var hemskt fin) för blott 79 kronor. Även det lilla, lilla fickordboken med såväl latin-engelska som engelska-latin, skulle kunna komma till pass, för latinska konversationsövningar, och är prisvärt på 49 kr. För någon som ska ta sig an Sallustius finns Ramsays Catilina-kommentar för 59 kr, och andra studentips är Literary Texts and the Greek Historian, och Aristofanes' Grodorna på grekiska (ja, jag vet att det står engelska på hemsidan, se istället Amazon).

.

Om man har åtskilliga slantar att lägga finns böcker som Women and Law in Late Antiquity (669 kr), The Archaeology of Etruscan Society, och The Oxford Book of Classical Verse in Translation (629 kr, bl.a sorterad under medicin, do explain) alla från den yppersta av brittiska universtetspressar och i vanliga fall runt tusenlappen styck.

.

Har du än mer att göra av med, så realiseras Encyclopedia of the Renaissance för 3159 kr (ordinarie pris 5065 kr), en saftig besparing, och Vatican Archives: An Inventory and Guide to Historical Documents of the Holy See har en rabatt på mer än 700 spänn.

patiamur illum nostris itineribus ire

Nu, iuvenes, blir det en smula meta-bloggande, alltså bloggande om bloggnade, en slags meningslös implosion.
Saken är nämligen den, att jag senare i veckan kommer bevista den tidigare nämnda Greek and Roman Games in the computer age-konferensen i Trondheim i egenskap av bloggare.

Nej, det tillhör i sanning inte det vanliga att bjuda in en bloggare såsom sådan till en konferens, men NTNU tar är ett spännande innovativt grepp med en sådan direktrapportering (kanske nordens första bloggade klassikerkonferens?), vilket även i högsta grad tangerar det som är föremål för konferensen.
Jag är naturligtvis djupt smickrad över denna inbjudan (apparently I'm big in Norway, och om inte annat skulle elaka tungor kunna kalla mig den svenska latinvärldens svar på Julia Allison), och ser med spänning fram emot evenemanget.

Jag hoppas kunna fylla någon slags relevant funktion, och inte bara göra mig lustig över det notoriska norska kaffet, utan även kanske ha någon fundering över bloggandets roll i akademin (om det nu har någon), och förhoppningsvis fånga stämning och ögonblick.

Dock, ett litet problem i denna rapportering är det där med dataspelen.
Jag är ingen stor spelare av sådant (senast var väl första versionen av The Sims, vilket var ett tag sedan), och kommer sålunda släppa lös två gästbloggare som upptakt till konferensen de närmaste dagarna. Presenteras imorgon!

posuit arma, feriatus est Amor

Det har, trots min fanatism i fråga om Alla Hjärtans, varit svårt att uppbåda någon enthusiasm för just denna Valentin-dag, mycket beroende på att jag återigen är tokförkyld och institutet är kallt.

Sålunda, men en smula melankoli och innerlig längtan efter varmare väder, vänder vi oss till Pervigilium Veneris, en hyggligt sent latinskt poem, då versen är accentuerad, och dess stoff är oftast beskrivet som oromerskt eller oklassiskt, och beskriver en tredagars fest till Venus ära, såsom procreatrix, och det hela är väl lite mer fokuserat på fertilitet än vad som kanske är passande på denna dag.

Ni hittar latinet här och översättning här, och jag ger er denna strof därifrån, utmärkt för ett Valentinkort:

Cras amet qui numquam amavit; quique amavit cras amet.

(Må han älska imorgon som aldrig älskat; och vem än som älskat må älska imorgon)

emissiones

En köldknäpp har slagit till och det är återigen vansinnigt kallt här på institutet, men regnet som plågade oss i dagar har dragit förbi, och solsken råder åter.

Regnet var i synnerhet plågsamt för den filminspeling som pågick på Rumänska institutet de se senaste dagarna. Rumänska institutet är nästgårds, ligger snett nedanför det svenska och är gigantiskt med en orgie i takterasser och pelare och putsad gul fasad. Tydligen var det mer eller mindre igenbommat under de rumänska krisåren, i synnerhet direkt post-Ceausescu, men har levt upp, och hyr ofta ut sig till filminspelingar, vilket tydligen får deras ekonomi att gå ihop, och häromdagen satte alltså något projekt igång där det rumänska institutet skulle föreställa Roms konstmuseum (se bilden ovan, notera regnrusk, och hur banderollen täcker den skylt som anger att detta är just rumänernas hemvist), det är som sagt ganska pampigt. (Det är inte bara det rumänska som tjänat en hacka på att figurera i film, det brittiska, som ligger helt nära dyker upp som konstmuseum i Ocean's Twelve (?), och det är en väldigt tjusig byggnad, utvändigt, inuti inte så märkvärdig.)

Nåväl, detta ska inte bli en Rom-blogg, ni vet typen, en liten svenska i stora utlandet och allt otäckt och annorlunda som lurar där (låt mig dock konstatera att bristen på fiberberikade havregryn är alarmerande), samt att allt är mycket bättre än i Nacka, och det skulle vi inte hamna i, men låt mig säga att det finns en sak som verkligen gör mig matt här och det är Lodenrockarna.

Oh, alla dessa äldre italienska män i dessa gröna rockar, som med sin vida skärning får dem att framstå som mantelklädda och kungsligt draperade! Så värdigt; ett plagg att skrida i med händer på ryggen och svårmod i ögonen, så gossaktigt; tänk småpojkar tjurigt förda vid handen till kyrkobesök i vida rockar, så historiskt; kejsare, tsarer och Freud har synts i detta plagg, och denna fläkt av vildmark och friluftsliv mitt i den bullriga, eviga staden är det je ne sais quoi som verkligen för en till extas.

Det finns ju en kalender som prånglas ut till turister i varje hörn med unga präster, the Vaticans finest, men jag menar att den kalender jag planerar, med distingerade och värdiga män i olika lodenrockar skulle var betydligt mer smakligt; solbelysta porträtt av grånad elegans med små faktarutor om vardera rock (inköpsdatum etc.)

After this reverie, förjer sedvanlig braindump av notiser, länkar och funderingar:

- SvD har startat en UnderStrecket-blogg. Förutom en viss förvirring (det trodde jag att jag var?), finner jag detta ypperligt.

- På tal om UnderStrecket, fanns där en högintressant essä av detta instituts föreståndare, om koloreringen på de klassiska statyerna. Jag tänker inte säga så mycket då Venanzio redan behandlat detta väl och utförligt. (Kaaahhhn!)

- Någon som använt Zotero och har en åsikt?

- Via Ting och Tankar hittar jag en artikel i Times Higher Education om den omdiskuterade rankningen av humanistiska tidskrifter. European Science Foundation som står bakom indexet av tidskrifter kommer nu inte använda det föreslagna systemet efter vissa kontroverser:

"The decision came as 61 international journal editors prepared to fire their first salvo of the year against the index. The editors, of the history of science and science studies journals, said they intended to publish editorials in their first issues of 2009 requesting that their journals be withdrawn from the ERIH, a plan first reported in Times Higher Education last October.
"We want no part of this dangerous and misguided exercise," reads the joint editorial. "(This is) an expression of our collective dissent and our refusal to allow our field to be managed and appraised in this fashion," it continues."

Ska bli intressant och se hur detta slutar.

- På tal om universitet och det faktum att detta faktiskt är en UnderStrecket-blogg (the original!), finns en om s.k Liberal Education, en rörig som verkar ganska frånkopplad verkligheten (visserligen fokuserar den på traditionen som sådan, men man kanske borde nämna någonstans vilken liten del av USAs studenter som lever i det beskrivna, majoriteten pluggar deltid och jobbar).

- Jag vet att det varit mycket bilder på senaste tiden här, och jag vet inte riktigt varför, har kännt för det och dessutom tycker min mor om det.

- Latinbloggen ska tydligen vara nämnd i den eminenta publikationen Språktidningen, men jag vet inte säkert då jag inte hört något från tidskriften i fråga. Någon som sett något?

- Snart ska stipendieansökningarna in vid UU, som då det har anor och ålder, har åtskilliga stip. för klassiker, emellanåt väldigt generösa.

Jag rekommenderar att ni söker Tranérs, Ribbings, Sernskjölds, Stjernecreutz (gymnasiekunskaper i latin krävs), och Axel W Perssons (det sista för resesugen grecist).

.

- Om jag berättar att inte en enda av alla de personer som fick sina frågor besvarade i den gigantiska frågelåderensning som ägde rum nu i helgen har tackat eller ens visat att de mottagit det omsorgsfullt mailade svaret, blir ni då förvånade?

Conventiculum redux

En smula reklam för det fantastiska Latin camp som jag var på förra året och vars session jag ruskigt gärna skulle vilja närvara vid i år igen (tid och pengar är som alltid stora hinder).

Det förberedande passet är 30 juni till 1 juli (för nybörjare eller sådana som inte kan bärga sig) och själva kursen är 2-8 juli. Hemsidan är här (oooh, jag är med på bild, ovan är egenhändigt tagen bild från den zoologiska excursionen på kursen, ty I was happy as a hippo in mud i Seattle), och ett klipp följer nedan:

"Aderunt et alii moderatores volubiliter Latine loqui valentes.
Hoc Conventiculum optimam praebebit occasionem sermonem Latinum vivissimo modo exercitandi, nam crebras excursiones didascalicas faciemus in quibus licebit participibus non solum sermones sponte conserere sed etiam omnia quae viderint fecerintque sermone Latino, adiuvantibus moderatoribus, fuse describere. Ruri et in hortis colloquemur de arboribus et plantis, montibus et molibus glacialibus, fluviis, bestiis, avibus, insectis, caelo aliisque multis. In oppido argumenta nostra erunt magis oppidana et urbana: artes omnes et oblectamenta, aedificia et vehicula, portus navesque, negotia, tabernae, libri, vestes, ludi athletici et ita porro. Imprimis placebit huiusmodi conventiculum eis quibus cordi sint variae amoenitates locorum quique ament amice garrientes variaque facientes modo "cinaesthetico" dicto linguae peritiam meliorem reddere.

Quibus sit Idoneum Hoc Conventiculum
Aeque invitantur et ludi magistri et praeceptores scholarum superiorum et professores, enixeque commendamus conventiculum hoc studiosis linguarum classicarum graduatis non tantum quod facultas Latine dicendi peritiam et legendi et scribendi mirum in modum corroborat verum etiam quod, ut Latinitas viva, quae nobis cordi est et ad quam nitimur, prorsus renascatur, imprimis necesse est ipsis futuris praeceptoribus linguam nostram pro instrumento omnino ad vivendum apto habere eamque ut omnibus demum rebus humanis, vel modernissimis, exprimendis parem tractent et doceant. Etiam eos qui fundamenta grammatica Latina didicerint Latineque iam satis bene legere valeant necdum tamen Latine colloqui possint ex animo cohortamur ut hoc conventiculum participent primosque suos sermones Latinos nobiscum serant. In conventiculis nostris colloquio Latino datis nullo modo est eis trepidandum erubescendumve qui nondum Latine locuti sint; nam nos fere omnes potius nuper quam pridem initium Latine loquendi fecimus, cuius initii difficultatem funditus comprehendimus."

in die bona fruere bonis

Vi begynner ånyo med att rensa ut frågelådan och står sålunda på tröskeln av dag två (dag ett här), jag är aningen stärkt utav gårdagens musselsoppa och otaliga glas vin, och kommer allstå strax våga åter kasta mig huvudstupa in i geggan, moi, j’ai les mains sales. Jusqu’aux coudes . Je les ai plongé dans la merde et dans le sang!

För att hålla er på halster någon sekund till, tänkte jag även idag, förutom svar på frågor, bjuda på en aning behind the scenes, hur det går till då jag och mina assistenter (praktikanten Ganymedes har vandrat vidare till större uppgifter, han är heltidsanställd bloggare hos Veckorevyn och ständig medlem av deras killpanel, doesn't really take my calls) tolkar och konstruerar de önskade fraserna, och det är lika äkta och spontant som de där trevliga the-making-of som man får som bonus på nyinköpta dvd:er.
.
First slide please:

1. Här ser man hur råmaterialet matas in i sorteraren.

Vi betar även av första frågan, vilket, otroligt nog, gäller en tatuering, och jag först hade en kort korrespondence, då jag först inte fattade vad för fras som söktes:

.

"Jo det var frasen " inte utan fantasi" jag ville ha översatt. Jag har själv översatt den med "non sine imaginatio"?`
Vad jag vill få fram är att ingenting kan/borde existera utan fantasi!
Detta har jag tänkt som en tatuering så det är viktigt att det blir korrekt.
Tack på förhand!"

.

Det är rörande att folk i sin strävan efter det korrekta litar på en (halv-)anonym bloggare.

Non sine, so far so good, men imaginatio är inte böjt, sine styr som vi alla vet, ablativ, och sedan kan man diskutera om det verkligen betyder fantasi. Vidare, vad hade romarna för uppfattning om fantasi? Fanns det som begrepp?

Men, då jag försöker vara en smula effektiv, godkänner vi imaginatio i betydelsen fantasi och sålunda ska frasen vara non sine imaginatione.

Nästa bildruta, tack!

2. Här ser man hur orden åker längs ett oändligt rullband in i den elektorniska "dickern" (terminus technicus, ni icke-latinare skulle inte förstå). Notera arbetsglädjen.

.

Vi matar in ytterligare en fråga:

.

"Hade tänkt höra med dig om det finns något lämpligt citat eller liknande på latin som jag vill tatuera in. Har just kommit ur lite av en livskris och tänkte mig något liknande: "Ta vara på livet" eller "Ta vara på de du älskar" eller något i liknande stil som kan påminna mig om att inte falla tillbaka till dåliga vanor, skulle uppskattas om du hjälpte mig att hitta något sådant."

.

"Ta vara på" är, desto mer jag tänker på det, ruskigt svåröversatt. ”Ta vara på” har så många betydelser och förenar dem ofta i en underbar tvetydighet, det betyder till att börja med något i stil med ”ta hand om, se efter, ha omsorg om”, men även ”använda, nyttja” och likaså något i stil med ”göra det bästa av, utnyttja”, samt också ”spara, bevara, skydda”.

.

Jag misstänker att den frågande tänker sig alla dessa lydelser i denna fras, så tjusigt mångfasetterad och bred på svenska, men att hitta en latinsk motsvarighet kan bli svårt.

Det jag spontant kommer på som skulle kunna täcka in något av detta är curare, där verbet just är ganska brett med betydelse dels av ”sörja för, bry sig om, tänka på” och dels ”ombesörja, sköta”, dock drar det åt ”styra över”, så det kanske inte är så lämpligt för de man älskar, men dock kanske för livet.

Cura vitam är sålunda min rekommendation för ”ta vara på livet”, även om det inte kanske är klassiskt.

För den andra frasen skulle jag nog inte rekommendera curare (det funkar, men jag vet inte), men jag antar att det är samma dubbla mening här, att såväl omhulda och älska som att faktiskt se dem som en resurs, och det är svårt att hitta något passande.

.

Kanske frui, som både har betydelsen ”njuta av, glädja sig åt” (inte riktigt att omhulda, but close enough for goverment work) och ”att åtnjuta, nyttja”, Ahlberg har t.o.m den fina varianten ”ha förmånen av någons umgänge, to enjoy one’s society”, i synnerhet när det konstrueras med person, hmm, och sålunda i imperativ fruere dilerctissimis, eller varför inte fruere suis, de sina.

.

Någon läsare som har ytterligare förslag?

.

Nu har man kommit till ett kritiskt stadium i processen:

3. "Dickern" utspyr det inmatade såsom latin.

.

Och så, den sista fråga jag tänker ge mig på idag, praise be:

.

"Jag undrar vad "Jag älskar er av hela mitt hjärta" betyder på latin?

Tack på förhand."

.

Visst känns den vagt bekant?

"Jag älskar er" översätts vos amo, om det alltså är mer en en person man älskar, det klassiska latinet har inte mycket för den s.k illogiska pluralen (att nia en person), annars te amo.

.

"Av hela mitt hjärta" känns det som vi har haft förut, (jodå), och visst funkar toto pectore, men jag vill föreslå ex toto corde meo som jag hittade i någon bön häromdagen, eller toto animo. Vos toto animo amo är min rekommendation.

.

Done! Thank ya, Jesus!

.

Jag och assistenterna tackar för oss för denna gång, och vill ni se återstående rutor i dokumentären om skapandet av frågelådan tittar ni dem här.

sensus plenior

Då det var ruskigt länge sedan senaste frågelådan, och sålunda har det samlats en rejäl bunt, vilket föranleder vad jag tror är den största svarssamlingen någonsin här på bloggen, en riktig frågelådepalooza, ett jätte-mega-bonanza i tatueringsfraser. Sålunda rappa, något kortfattade svar, då inboxen börjar ge mig en hel del ångest.

Vår första hjälpsökare, söker, föga förvånande, hjälp med en tatuering (what are the odds!):

"Hej såg att du är en hejare på latin, jag ska tatuera mig och undrar om du kan hjälpa mig att översätta –Jag skapar min dag"

Mitt korta och koncisa svar skulle då vara (utan att ta omvägen genom det mer ordagranna diem meum creo) att använda diem mihi creo, med ett dativ istället för ett possesivt pronomen, lydelsen är då snarare jag skapar dagen åt mig, men visst finns det en anstrykning av possessivitet däri. (Om detta inte är en variant på det uttjatade carpe diem ska jag äta upp min hatt.)

Nästa korrespondent, som är osedvanligt väluppfostrad med sitt ni:ande (det händer en inte ofta på svenska språket, senast tror jag det var en viss akademiintendent och då fick jag även en formell kyss på hand, which I am still reeling from), ska även hon ha en tatuering:

"Jag blev överlycklig när jag fann er blogg. Jag har letat i månader efter några som kan latin. Ni skulle vara till stor hjälp om ni kunde översätta några ord åt mig - nämligen: "Att våga är att växa". Dessa ord vill jag mer än gärna tatuera in på latin. Om ni inte kan så vore jag glad om ni kunde föra mig vidare till någon annan som leder mig till mitt mål."

Audere est crescere säger jag spontant, enligt modellen audere est facere.

Nästa fråga har dock en liten annan karaktär, (översättning till svenska, från latin) och frustrerade och gäckar mig alltjämt en smula. The peanut gallery kanske har några förslag:

"Fick upp din latinblogg när jag i olika konstellationer googlade på tre ord som jag undrar vad de betyder. Jag har ärvt ett äldre föremål på vilket denna text finns ingraverad:

PRΠMIANDO EXCITAT

Skulle du ha tid/lust att hjälpa mig med att översätta orden, så vore jag mycket tacksam!"

Detta var inte lätt och mina halvhjärtade försök har inte gett något resultat, dock några gissningar.
Till att börja med tro jag inte det är tre ord utan en gerundium och ett verb, och vad detta proe miando är, det är knepigt.
I och med att det är något som graverats in är det gissningvis en klycha, alltså en på något sätt känd fras (beroende på förstås på vad föremålet är, vad det har för stilnivå och ålder, hade varit bra att veta), eller variant på sådan.
Proe miando skulle kunna vara praemonendo genom att "på förhand varna/påminna, förutsäga/varsko", jag tänker mig även kanske praemiando, från praemior ("to claim a reward"), eller om man ska tro att det är två ord, vaför inte pro eminendo, eller pro emendando- rätta, förbättra, eller till och med pro emanando ("framgå, uppstå, härstamma, bli bekant"), även om det verkar högst osannolikt med pro här.

Vad det gäller det verbet excitat (excitare- "skrämma jaga upp, störa, ropa ut, framkalla, föroraska, låta uppstiga, anlägga, uppmuntra, elda, egga") beror detta på sammanhang, vilket väl måste vara föremålet. Mitt försök till översättning är sålunda, då det latinska texten är lite osäker, och jag nog ändå väljer praemiando, "Uppmuntra genom att belöna".

Någon minut senare:
Aha, helt plötsligt, genom min gamla vän google hittar jag Praemiando incitat, vilket ska betyda "be inspired by reward" (inte långt från det ovan, vad var det jag sade, klychor!) och vara mottot ör the order of Saint Stanislas, en polsk orden grundad 1765 av Stanislaus II Augustus Poniatowski.

Dock gick ju Polen under och ryssarna plockade åt sig denna orden, men då tsarväldet inte heller det visade sig varaktigt, försvann denna orden fram till det att den återupplivats. (Här är en sådan organisation med hemsida, som tydligen sitt säte i London och verkar ha vissa profitmotiv.)

Ytterligare arbete med vännen google visar mig att det finns tydligen en bunt organisationer som hävdar att de är den riktiga St Stanislaus-orden (polskt ordensväsen är det nya polsk riksdag, här kan ni läsa om försäljning av polska ordnar, t.ex StS, mycket lustigt och sorgligt då det visar hur begivna människor är på tingeltangel), såsom en i Italien på 1950-talet, en ny i Polen idag, och även Romanov-pretendenterna anser den vara deras. Skoj.

Detta har förstås inget att göra med föremålet ovan, utan det var ordet praemiando som fick mig att förlora mig i denna Frank Heller-eska värld. Möjligtvis att inskriptionen är inspirerad av denna orden eller iaf deras motto.

Nästa kund vill även han ha en tatuering, och detta mail väcker vissa minnen då den fras som söks kommer från Braveheart, som på den tiden jag undervisade på gymnasieskolan var en ständig favoritfilm bland gossarna i de yrkesförberedande programmen, jag har ingen aning om varför (kampen mot förtryckande överhet? Kiltar? Att måla sig blå? Mel Gibson?):

"Hej, surfade just in på din hemsida.....kan du hjälpa mig med en sak?i braveheart förekommer frasen:your heart is free have the courage to follow it!översatt till latin så har jag fått i förslag: cor liber et,fortis que sequitir. Stämmer det??? tänkte gadda mig..."

Det förslag du har, som jag antar är maskinframställt, är inte lämpligt.
Jag skulle föreslå cor liberum sequi aude, vilket kanske inte ligger så bra i munnen, men aude är "våga", cor liberum är "det fria hjärtat" och sequi förstås "följa"; Våga följ det hjärta som är fritt! (Om nu hjärta kan användas på detta sätt i latinet...)

Nästa uttrycker inte någon ansats till att tatuera sig:

"Läste din blogg och såg att man kunde ställa frågor till dig. Jag skulle vilja veta vad "öga för öga, tand för tand" heter på Latin. Kan man översätta varje ord för sig? Tacksam för svar!"

Jag önskar att alla fraser var så lätta att ordna, här var det bara att gå till en av de många ställen i Vulgata (en av varianterna av den Heliga skrift på latin) där detta uttryck nyttjas, t.ex här, och enkelt klippa och klistra:
Oculum pro oculo, dentem pro dente
Oculum är öga, tänk okulär, och dens, dentis är tand, tänk det engelska dentist eller det svenska adjektivet dental, och pro är "för".

Må vi nå slutet snart, jag börjar nu bli något övermätt:

"Jag hittade till din blogg efter att ha sökt hur meningen "följ ditt hjärta" på latin stavas. Då jag inte hittade någon mening utan bara en sida där man fick slå upp orden blev jag överlycklig när jag hittade dig. Hoppas nu du kan hjälpa mig. Skulle bli väldigt glad om du kunde skriva meningen "följ ditt hjärta" på latin till mig. Tack för all hjälp på förhand!"

Nu är det väl kanske inte så mycket stavningen som eftersöks som själva uttrycket på latin, det hela påminner om det gamla artighetstricket då man inte kan komma ihåg någons namn och sålunda ber dem stava det.

Det finns vissa likheter med den skotske frihetskämpens fråga ovan, och översatt rakt upp och ner (samt rättstavat) blir det Cor tuum sequere.
När jag googlade det (den sökmaskinen är oumbärlig) fick jag upp en konkurrerande frågespalt där det istället föreslogt Vive natura duce, alltså lev enligt din natur, vilket jag må säga inte är så dumt.

Jag tror faktiskt vi får bryta här, jag börjar känna mig ganska yr, och detta får istället vara en tvådagars folkfest.

biduum

Det är som alltid i Trondheim det händer.
Bortsett från att deras fina klasssika förening och kampförbund utan spännande möten ("den 10 Mars ska Vigdis Sogne-Møller prata om Sofokles Antigone i ljus av antikens filosofi på ni muser."), så infaller nu i slutet av februari, 20-21 februari för att vara exakt, den högintressanta konferensen kallad Greek and Roman games in the computer age, med inte bara om just datorspel och strategi, utan även om t.ex eLearning (som det ju heter) och latin.
Ta som exempel eftermiddagen av den första dagen av detta evenemang:

14.20-15.30 Richard Beacham, (King’s College London, School of Theatre Studies) and Hugh Denard, (King’s College London, Computing in the Humanities): ‘Observations on Staging the Ludi Virtuales’
15.30-16.10 Thea Selliaas Thorsen, (NTNU, Classics): ‘Virtually There? Women in Ovid, Tatian and the 3D Theatre of Pompey’
16.10-16.30 Coffee break
16.30-17.10 Gian Paolo Castelli, (Rome, Classics): ‘The Emperor’s Seal. On Producing a Roman Computer Game’
17.10-17.50 Adam Lindhagen, (University of Lund, Archaeology): ‘Constructing and Governing a Province – between Fact and Fiction in Caesar IV’

Vansinnigt spännande, och som alltid i Trondheim.
Gå in här och titta bums på det fullständiga programmet!

non est disputandum

Jag halkade på följande artikel om forskarutbildning i humaniora i vårt stora broderland i väster, och även om förutsättningarna är väsentligt skilda mellan detta land och det andra, större finns några väldigt träffande poänger.

Jag vet att jag gnällt förut om bristen på vad jag i brist på bättre terminologi kallar placement-information (dvs vad händer med folk efter examen) vad det gäller forskarutbildning (i synnerhet i humaniora) och att jag tycker att de mastersprogram som lanseras ska vara skyldiga att redovisa sådan statistik, och detta mycket för att krasst se hur effektiv och nödvändig forskarskolan/mastersprogramet är, det kostar ju en massa pengar, och visar det sig att samtliga disputerade/graduerade blir spärrvakter, bör kanske utbildningen ses över, även om di forna studenterna tyckte det var underbart, så är det kanske inte vare sig privat eller samhällsekonomiskt riktigt hållbart, och placement-statistik kunde då även bidra till att forma forskarskolan/mastersutbildningen till något som gav skills (för att prata som en rollspelare) som ledde till anställning.
Nej, forskning och dito utbildningar ska naturligtvis inte helt gå i arbetsmarknadens ledband, snarare bör denna informeras om vilken enorm resurs folk med doktorshatt eller masterskeps i t.ex humaniora är, så att dessa utbildningar ger utdelning inte bara for the happy few som lyckas få en anställning/projekt inom akademin, och så att man kan få ett bredare rekryteringsunderlag (eller ett rekryteringsunderalg över huvud taget!) såväl till masters som doktorerande, om man med sin ypperliga placement-statistik och genom sitt samarbete med den "civila" arbetsmarknaden kan visa att man får jobb. (Här bör även en lite attityd-justering komma till stånd, det bör inte uppfattas som ett nederlag att inte stanna i elfenbenstornet (minns temadagen då hälfen stack då det blev tal om "vanliga" jobb), och alla som mastrar/disputerar ska inte fortsätta där, nålsöga etc.) Kom igen, universiteten!

Nåväl (mitt kaffeberoende är åter in full force, damn that lovely italian coffee, och jag blir ganska rambling av det), titeln på artikeln är Graduate School in the Humanities: Just Don't Go, så ni kanske förstår hur resten kommer låta:

"What almost no prospective graduate students can understand is the extent to which doctoral education in the humanities socializes idealistic, naïve, and psychologically vulnerable people into a profession with a very clear set of values. It teaches them that life outside of academe means failure, which explains the large numbers of graduates who labor for decades as adjuncts, just so they can stay on the periphery of academe.
...
It's hard to tell young people that universities recognize that their idealism and energy — and lack of information — are an exploitable resource. For universities, the impact of graduate programs on the lives of those students is an acceptable externality, like dumping toxins into a river. If you cannot find a tenure-track position, your university will no longer court you; it will pretend you do not exist and will act as if your unemployability is entirely your fault. It will make you feel ashamed, and you will probably just disappear, convinced it's right rather than that the game was rigged from the beginning."

Information, det är det som är lösningen här, samt någon slags inriktning på anställningsbarhet, i synnerhet när det gäller mastersprogramen där folk ju oftast måste ta studielån och någon valuta bör de väl få för de skulderna. Som sagt, det är annorlunda i Sverige, men vissa mekanismer känns igen.

Och visst känner jag igen mig i det som beskrivs som orsaker till att man doktorerar ( i mitt fall får man även lägga till en förlamande fantasilöshet, jag hade liksom inte kapacitet att komma på ngt annat):

"They can't find a position anywhere that uses the skills on which they most prided themselves in college. They are forced to learn about new things that don't interest them nearly as much. No one is impressed by their knowledge of Jane Austen."

(Artikelförfattaren har tidigare skrivit en liknande artikel (den debatten rasar ständigt), samt även den fnissiga Is Grad school a cult?)

På något sätt dras min irrande tankekedja till dagens SvD om köpta professorstitlar (vilket knappast är ett stort problem i humaniora), något som togs upp i den intressanta men bizarrt och hattigt skrivna Tomhetens Triumf, och väl ändå inte förvånar någon:

"Insynen i systemet är dessutom minimal. Det finns inga centrala register över antalet adjungerade professorer, vilka de är och vem som betalar. Ingen kontroll förekommer av hur reglerna tillämpas. Varje högskola sköter denna verksamhet för sig själv, men bara ett fåtal redovisar de adjungerade professorerna på sina hemsidor. Ingen rapporteringsskyldighet föreligger.
...
Ofta tappar de adjungerade professorerna själva och universiteten bort prefixet och vederbörande kallas enbart professor. Det sker på hemsidor, i pressmed- delanden, i kontakter med samhället utanför, i marknadsföring och vid andra framträdanden. En del fortsätter att använda professorstiteln även efter avslutad adjungering."

tristis animi levare curas

Det är nu bara två veckor kvar till storhögtiden Alla Hjärtans Dag, en perenn favorit här på bloggen, då man för det första behöver något trevligt i februari, och för det andra inte behöver vara parhysteri, det blir helt enkelt vad man gör det till, det behöver inte vara plågsam utpekande rosutdelning, utan kan innebära kakor, vilket alltid är prima.

Latinbloggen vill gärna hjälpa dem av er som söker den perfekta gåvan inför denna dag, blommor är visserligen trevligt, men hur originell känner man sig om man som alla andra brassar på med röda rosor, och choklad, det är ett veritabelt minfält, först och främst då var och varannan människa nuförtiden bär på de mest obskyra allergier, kan man oavsiktligt orsaka en lös mage på det uppvaktande eller till och med andnöd av den sämre varianten, och vad i chokladväg som ska man ska välja om man nu lyckats navigera allergi-hindren, det är ju en konstart i sig. (Sådana där hjärt-formade bitar i specialaskar från marabou beskrivs bäst av det brittiska ordet naff (fantastiskt begrepp, närapå onomatopoetiskt), de där i gelé är väl ingen så dum att man köper, och de mer exklusiva i små pytteaskar ser gärna lite snålt ut.) Nej, det kan aldrig sägas nog, den enda vettiga presenten man kan ge någon, vare sig det gäller föremål för öm låga eller vän, är en bok.

.

Rekommendationen i år som följer ges i god tid så ni alla kan betsälla den från er lokala internetbokhandel, visserligen har jag sett den såväl på UEB som diverse flyplatser (inser plötsligt att jag redan hunnit hänga på 4 olika flygplatser i år, och dessutom upprepade gånger. För att vara flygrädd, så är jag i luften en del.), men man kan ju inte lita på någon i dessa dagar. Nåväl, boken med The latinblogg-valentine seal of approval är antologin My mistress sparrow is dead med Jeffrey Eugenides (Virgin suicides, Middlesex) som redaktör och förordsförfattare.

Det är just förordet jag vill dröja kvar vid, då Eugenides där först fördjupar sig i sitt förhållande till den dikt som givit samlingen dess titel:

"(Incidentally, this poem, or more specifically, the onomatopoeia of its two central words, "passer" and "pipiabat", did more than anything I can remember to make me want to become a writer. I can still hear our Latin teacher, Miss Ferguson, piping out in her most piercing sparrow's voice, "passer pipiabat", getting us to notice how much the plosive rythm resembled a bird singing. That words were music, that, at the same time they were marks on a page, they also referred to things in the world and, in skilled hands, took on properties of the things they denoted, was for me at fifteen, an exciting discovery, all the more notable for the fact that this poetic effect had been devised by a young man dead for two thousand years, who'd sent this phrase drifting down the centuries to reach me in my Michigan classroom, filling my American ears with the sound of Roman birdsong.)"

Han vänder sig därefter åter till själva passer-cykeln (om man kan kalla två dikter en cykel), och sin princip för urvalet av noveller:

.

"The pluperfect of pipiabat is elegiac; the bird used to sing. Now its song has been silenced. Catullus, who in the previous poem had cause to wish the bird would fly away, now changes his mind. [...]

Things were bad with the sparrow around. They're bad with the sparrow gone. Nothing is keeping Lesbia from giving all her love to Catullus now. But Lesbia's no longer in the mood. Worse, her crying has ruined her looks. [...]

Despite the multiplicity of subjects and situations treated here, one Catullian requirement remains in force throughout, In each of these 26 love stories, either there is a sparrow or the sparrow is dead."

.

Det ska erkännas att förordet på runt 10 sidor är det enda jag ännu läst i boken, men den är snygg (ett viktigt kriterium, i synnerhet om man ska bruka den i uppvaktande syfte, se urvalet ovan), profiten tillfaller 826 National (du vinner karmapoäng bara genom inköp och imponerar på mottagare, ungefär som att sända ut UNICEF-julkort), och novellerna är inte bara skrivna av giganter såsom Tjekov (ChW, är det rätt translitterering; Chekov?), Faulkner, Kundera, Musil och Carver, utan även av en del nyare namn, t.ex Miranda July, och kommer sålunda att funka ypperligt att överräcka till antingen ens respektive, eller förälder, eller bästis, eller tyngande crush.

.

Fånga tillfället, ta en risk, ty som JE avlutar sitt förord:

"Passer pipiabat. Here's a loose translation: "better a sparrow, living or dead, than no birdsong at all."

an pangis aliquid Sophocleum?

Sådan strålande sol! Rom visar sig i sanning från sin bästa sida, och trots att jag lovat att detta inte ska degenerera till en Italien-blogg med små betraktelser om de skojsiga skillnaderna mellan den kalla nord och fria syd och panegyriker över olivoljan på snabbköpet, måste jag bara få säga hur ljuvligt det är att sitta vid uteservering i Borghese-parken, titta på folk, och då i synnerhet de äldre herrarna i sina festliga sammetsmjuka manchesterbyxor, granna som paradisfåglar i de vackraste nyanser, eller de framåtlutade åldringarna i långa gröna lodenrockar, värdiga och draperade som vilken prelat som helst i bildkonsten.

Då jag inte bara varit trött utan även fly förbannad sedan hemkomsten till Rom, ger solstunder av detta slag lite balans, och då nu mitt bagage äntligen anlänt råder åter lugn i sinnet. Norwegian verkar ha satt i system att strunta i att flytta ens väska till det plan som ska till Rom vid bytet i Oslo (många har nämligen vittnat om detta), och sedan flyga ner det först två dagar senare! Ondska!

Vidare ger jag inte mycket för den service man sedan bemöttes med på Fiumicino, där de först förklarade för mig att det var mitt eget fel eftersom jag flugit via Bombay (jag har fortfarande inte lyckats lista ut hur det missförståndet uppkom, jag borde kanske sluta resa i sari), men med K:s assistans (även hennes väska var disparu) lyckades vi övertala dem om att vi kommit från Oslo, och sentomsider, två dagar senare som sagt, anlände bagaget till dörren här på institutet. Om du kan avvara din väska i två dagar är nog Norwegian ett prisvärt alternativ, annars, not so much.

Kamraterna var mycket hjälpsamma, och jag hade ju en del ting här, värst var den temporära separationen från min hårborste, men det löste sig genom att den fina K lade sin (vi har lite liknande knepigt hår) i mitt fack var morgon, som man kan se ovan. Detta är alltså den praktiska hyllan där man får sin post, samt med de små röda sakerna flaggar sig in eller ut, så det ska synas om man är på plats eller ute och slirar. Praktiskt, och ibland hittar man trevliga saker, som inbjudningar, hårborstar eller yogascheman i sin lilla lucka.

Nåväl, fullt upp och idag gives blott ngra notiser:

.

- Ola har en helt lysande felöversättning av Caesars dödsdag med en elegant förklaring.

.

- I DN finns en längre essä om Sofokles och "den franske grecisten och akademiledamoten Jacques Jouanna" lunta därom:

.

"Vad som är Sofokles eget ställningstagande i den politiska frågan är inte utan vidare klart. För vår samtid, där auktoritet inte står särskilt högt i kurs, är det lätt att tro att dramat är en hyllning till upproret mot staten. Men redan grekerna själva läste tragedin på andra och olika sätt, och det finns skäl att se den tragiska konflikten som en konfrontation mellan två i grunden legitima normsystem: å ena sidan den politiska samfällighetens berättigade krav på laglydnad, å andra sidan familjens likaledes berättigade krav på vördnad och solidaritet med fadern, modern och syskonen. Familjens "lag" kräver att Antigone begraver sin bror, liksom stadens lag kräver att hon lyder lagen, och i denna konflikt finns ingen försoning. Det är en annan, betydligt mer komplex, och för den moderna kulturen kanske mindre omedelbart tilltalande position än det enkla motståndet mot staten."

.

- Läsdagboken bjuder på länk till youtube-ade Cicero-tal.

.

- Försöker komma på vad jag ska berätta om fredagen, jag menar, vad ska man säga om en bal som både har en spexig trollkarl och en defensiv Lars Leijonborg som framträdanden?

.

- Malte är sambandet mellan glamour och grammatik på spåren. Han syftar mest på det rent etymologiska, vilket kan vara, så gott som jag orkar undersöka, då glamour (glamer i äldre variant med skotskt ursprung) anges som en korruption av grammar i Shorter OED, alltså ett hyggligt modernt problem och inte något latinskt som jag hoppades. Fick mig även att fundera på hur nytt ordet "glamour" är i svenskan, och likaså detta och dess avarter i andra språk, hittade intet t.ex i ett större franskt lexikon från tidigt 80-tal.

.

- Jag ska anstränga mig så detta blir den sista UnderStrecket-hänvisningen på länge, men just de kulturmöten som skedde i Andalusien är så ytterligt fascinernade, jag vet mest om det latin som utvecklades och skrevs där och skulle gärna veta mer om de andra språken:

.

"De språkliga förhållandena belyser hur intrikata relationerna mellan de olika grupperna var. Många kristna och judar ”arabiserades” under muslimsk tid och folkspråket var inte främmande för muslimerna. I Toledo utvecklades kastilianskan, som skulle bli det spanska riksspråket. Detta skedde under inflytande från den fler- och blandspråkliga verklighet som tillhörde vardagen under stadens storhetstid som översättarmetropol. Betydande i denna process var att det gjordes många tolkningar till folkspråket av arabisk poesi, vilket hjälpte till att etablera kastilianskan som litterärt språk. Översättningar till latin rörde främst texter av annat slag, inte minst de grekiska vetenskapliga skrifter som hade översatts till arabiska i Baghdad. Under kristen tid i Toledo uppstod större behov än tidigare av översättningar, eftersom kunskaperna i litterär arabiska efter hand blev sämre. Intellektuella från det övriga kristna Europa efterfrågade dessutom texter på latin."

garum

Efter vissa strapatser och alltjämt försvunnet bagage är det mycket skönt att vara tillbaka i lugnet på institutet, ett lugn som inte bara behövs för arbetsro, utan även för att vila efter de fart- och virus-fyllda dagarna i hemlandet.
Rester från det kan erbjudas i form av en något platt UnderStreckare om Pompeji, en anmälan av ett verk författat av en ständig favorit i bloggosvären, Mary Beard:

"Pompeji var en levande stad, som ändå bar tydlig vittnesbörd om äldre tider – ungefär som om man skulle gräva ut en nutida svensk småstad, med gammalt rådhus, medeltida kyrkor och kanske ett slott. Pompeji var dessutom en håla, belägen långt från rikets politiska och kulturella centrum i Rom. Under antiken var staden enbart känd för sin utmärkta garum , den sås på rutten fisk som romarna älskade. Man producerade alla varianter – till och med kosher-garum, för kejsardömets minoriteter.

Först när Pompeji på 80-talet fKr blev koloni upphöjdes latin till det officiella språket, men många talade fortfarande traktens eget språk, oskiska.[stämmer detta, K?] Studiet av lämningarna ger unika insikter i hur en stad av den sorten kunde styras. Jag skriver ”kunde styras”, för riktigt säkra är vi inte. Istället för att ge visshet lämnar oss Beard med frågor. På många punkter är nämligen inte bara amatören utan också forskaren okunnig."

I slutet kommenteras personen Beard och hennes blogg, hon framställs som en sådan där härligt okonventionell, som klychan lyder, individ, och visst är det synd att man inte kan koppla verk från författare, och i synnerhet att man kanske inte kan urskilja vad som mycket väl kan vara en blogg-persona, ty, chockerande nog, är inte allt som står i bloggformat dagens sanning, utan även där finns utrymme för förkonstling och konstruktion.

Veritas

På blixtvisit i den eviga ungdomens stad av delvis personliga och delvis yrkesmässiga orsaker, och lyckas då förstås pricka in promotionen! (Visserligen inte själva akten, då jag var för upptagen med att dricka kaffe med min arbetslöse bror och springa underliga, svenska ärenden, men sitter just nu ivrigt väntandes på traditionsenlig promo-tårta, klänningsanalys och beundran av ringar etc)

I SvD hittar man en särdeles passande UnderStreckare, visserligen publicerad igår, men eventuella daumumproblem vägs upp av att den är skriven av allas vår Stickan, och det i mycket fin form! (Jag kommer inte på en bra smula Stickan-trivia, som ju brukar servaras vid omnämnande av den illustre rector magnificus emeritus, någon kanske kan bidra i kommentarerna?):

"Universitetet kan i dag inte gärna anses som en fjärran lufttunn och exotisk övärld, ett studieobjekt för experter. Åtminstone namnet lever och är föremål för starka känslor... Det är därför med tacksamma förväntningar som en allmänintresserad läsare mottar en till formatet hanterlig framställning med titeln Die Universität. Geschichte einer europäischen Institution, skriven av den tyske litteraturhistorikern Hans-Albrecht Koch (Wissenschaftliche Buchsgesellschaft, 318 s). Tacksamheten förbyts under läsningens gång i besvikelse på en viktig punkt. Rubriken ”en europeisk institutions historia” har knappast full täckning i bokens innehåll.
...
Den angloamerikanska världen måste likaså anses i förhållande till sin betydelse styvmoderligt behandlad. Ett fel sådant som beteckningen ”ivory league” (”elfenbensklubben”) för de gamla amerikanska universiteten kan möjligen vara en tillfällig lapsus, men det minskar avsevärt läsarens förtroende. Det rätta namnet, ”the ivy league” – ”murgröneklubben” – måste anses vara ett välbekant uttryck.

När detta är sagt och bokens alltför pretentiösa underrubrik och svaga partier således är vederbörligen avbasade, anstår det anmälaren att i Thorilds efterföljd besinna att ingenting göres för sina fels skull utan för sitt värdes skull och i den andan ”låta hela verlden lefva”. Läsaren av Kochs ”Die Universität” får sig till livs en trots det begränsade formatet grundlig skildring av det tyska och, låt vara mer översiktligt, det österrikiska universitetsväsendets utveckling från senmedeltiden till 2000-talets tidiga år. Det är inte illa, och det är högeligen nyttigt för en svensk läsare, ty det kan inte råda tvivel om att åtminstone intill andra världskriget det tyska universitetet var den intellektuella miljö som utövade det största och mest djupgående inflytandet inte bara på idéer och strömningar i den svenska akademiska världen utan också på svenskt högskoleväsen som organisation och struktur. Språkkunskapernas djupa förfall bland svenska studenter och universitetslärare hotar att ytterligare förvärra okunnigheten om denna urgamla och väsentliga intellektuella förbindelse.
...
En avgörande förutsättning för universitetens blomstring, som författaren inte förefaller mig att betona tillräckligt, var skolväsendets utveckling: det meritokratiska 1800-talet skapade noga reglerade studiegångar, med avgångsbetyg som villkor för tillträde till nästa trappsteg. Till systemet hörde stränga kompetenskrav på växande lärarkårer på olika nivåer. Det var detta som gav de filosofiska fakulteternas studenter goda utkomstmöjligheter och ställningar och som därmed säkrade en god och bred rekrytering till både de humanistiska och de naturvetenskapliga universitetsämnena."

Addenda: snabb "fika" hos moderna, tårta hemma på lingfil och vin borta hos antikarna. Är mingelproffs. Fick även höra vilka som klantade sig med latinet i promotionsakten, tänker inte hänga ut någon dock.

victoria velox auspiciis effecta tuis

Visst har jag suttit och följt installationen via nätet denne dag och mest utstött små rörda och beundrande ljud (de gröna skorna!), men jag tror att det någonstans har mer att göra med prokrastinerande än någon djupare vilja att följa detta historiska evenemang.

Det var tydligen dessutom fjärde gången som man hade en s.k inaugural poet, som sålunda framträdde med specialskrivet poem. (De tidigare har varit, med det första exemplet såsom det mest kända, Robert Frost (dock ej med nyskriven)vid Kennedys installation, därefter Maria Angelou och Miller Williams vid Clintons två installationer, en demokratisk tradition sålunda.) Jag är ganska förtjust i idén om specialkomponerade verk och sålunda även konceptet poet laurate, och tycker det är enormt tråkigt att Sverige inte håller sig med en rikspoet eller för den delen hovpoet med uppdrag att plita något till såväl kungliga occasioner som regeringsskiften, eller blott vid nationella erfarenheter (något i pentameter om stormen Gudrun hade suttit fint). Det finns med sådant utmärkt tillfälle att inte bara lyfta fram talanger och medvetandegöra om genre och skrivande utan även till kontrovers (både litterär och politisk) och komik (Ted Hughes). Överhuvdtaget, fram för mer tillfällighetsdiktning!

Den lagerutvalda denna gång var Elizabeth Alexander (text här, är inte så imponerad), men traditionen har som ni alla vet förstås antika rötter och fortlevt i sekler och generationer, ty dessa kloka förstod att det är ett av de få sätten att bli evig, att bevaras i poesins bärnsten i tidens stömmande vatten(Entschuldigung, är vansinnig trött och nervig, ska flyga imorgon).

På senare tid har jag fastnat mycket för Claudianus, och vad passar sålunda bättre än att låna några rader från den hovanknutna och politiska poesi som han producerade? (Antidikterna är skojigare men kommer inte på fråga idag.)
Vi lånar lite av det ohejdade och omotiverade smicker som östes över den veke kejsaren Honorius vid hans fjärde konsulat i den uppenbart betitlade de quarto consulatu Honorii Augustii, som funkar fint med tanke på att ett av den nye presidentens viktigaste uppdrag är att se till att USAs gundlag rehabiliteras efter dessa år av misshandel, och låter det stå som sant:

non inminet ensis,
nullae nobilium caedes; non crimina vulgo
texuntur; patria maestus non truditur exul;
impia continui cessant augmenta tributi;
non infelices tabulae; non hasta refixas
vendit opes; avida sector non voce citatur,
nec tua privatis crescunt aeraria damnis.
munificus largi, sed non et prodigus, auri.
perdurat non empta fides nec pectora merces
adligat; ipsa suo pro pignore castra laborant;
te miles nutritor amat. Quae denique Romae
cura tibi! quam fixa manet reverentia patrum!
firmatur senium iuris priscamque resumunt
canitiem leges emendanturque vetustae
acceduntque novae. talem sensere Solonem
res Pandioniae; sic armipotens Lacedaemon
despexit muros rigido munita Lycurgo.
quae sub te vel causa brevis vel iudicis error
neglegitur? dubiis quis litibus addere finem
iustior et mersum latebris educere verum?
quae pietas quantusque rigor tranquillaque magni
vis animi nulloque levis terrore moveri
nec nova mirari facilis! quam docta facultas
ingenii linguaeque modus! responsa verentur
legati, gravibusque latet sub moribus aetas.

Översättningen är från 1922 års Loeb-utgåva:

A sword is no longer hung over our heads; there are no massacres of the great; gone is the mob of false accusers; no melancholy exiles are driven from their fatherland. Unholy increase of perpetual taxes is at an end; there are no accursed lists, no auctions of plundered wealth; the voice of greed summons not the salesman, nor is thy treasury increased by private losses. Thou art liberal with thy money, yet not wasteful of it. The loyalty of thy soldiers is a lasting loyalty, for it is not bought, nor is it gifts that win their love; the army is anxious for the success of its own child and loves thee who wast its nursling. And how deep is thy devotion to Rome herself! How fixed abides thy reverence for the Senate! Old customs are preserved, law has recovered its ancient sanctity in the amendment of former statutes and by the addition of new ones. Such an one as thee Pandion's city found in Solon; even so did warrior Lacedaemon disdain walls, for unyielding Lycurgus gave it defence. What case so petty, what judicial error so slight that it escapes thy notice? Who with truer justice put an end to dishonest suits and brought forth lurking truth from her hiding-place? What mercy, yet what firmness; thine is the quiet strength of a great soul, too firm to be stirred by fear, too stable to be swayed by the attraction of novelty. How stored with learning thy ready wit, how controlled thy speech; ambassadors are awe-stricken at thine answers, and thy grave manners make them forget thy years.

Vid hans nästa inauguration on fyra år bör de välja en latinist istället. Det blir bäst så.

ita Dii me ament

Jag bör väl säga några korta ord om det fantastiska institutet här i Rom och min vistelse här, och börjar sålunda med det vackraste, det ni ser ovan, nämligen Loeb-utsikten från min arbetsplats i biblioteket.

Bbilioteket i sig är en ren orgie i lugn och estetik, som synes nedan, dock har det varit ganska kallt där. Det har överhuvudtaget varit en smula kyligt här på insitutet, det är en rejäl stenbyggnad och svåruppvärmd vintertid, det är datid betydligt varmare utomhus än inne. Jag instruerades av veteranerna att medföra rejält med sockor och sjalar för dagen och något luddigt i pyjamas-väg för nattlig värme. Det har blivit varmare under den korta tid jag varit här, jag fick dock sitta de första dagarna med dubbla raggsockor och tre sticketröjor plus halsduk vid bibliojobb. (K berättde att när det var som värst medförde hon varmvattenflaska att vila fötterna på under arbetspassen.) Nu är det blott ett par sockor som krävs!

De vackra höga fönstren ger sådan stämning, en civiliserad sådan, som förstärks av parkett, konst och mattor. (Man kan även studera Venanzios bildreportage)

Den magiska dörren till himmelriket.

Hallen, man kommer i snabbt in i the rarefied atmosphere. Notera solen som lyser in, det är emellanåt (inte idag) det vackraste vårväder och man kan pausa i sitt akademiska svett för kaffe på balkongen, och då plocka av sig alla tjocktröjor för att njuta solen i den unkna undertröjan.

Slutligen, this is where the magic happens, mitt eget bord. (Det framför är K:s.) Jag ska tydligen ha tur som tilldelats just detta så prominenta och välplacerade, det har sagts mig att det är för att jag ska vara här ett tag samt att filologer omhuldas extra. Djupa lådor, man kan verkligen slå igen dem, och se även den rara lilla namnhållaren i trä som markerar att det är mitt bord.

Jag borde även nämna den underbara biblio-personalen, den välfungerande internetuppkopplingen och återigen, det lugn som råder.

Signa et aquilas duas adhuc barbari possident

Vi hittar en DN-essä om slaget i Teutoburgerskogen, som har vissa tvetydigheter:

"I fyra dagar varar kampen med allt större romerska förluster. På slagfälten hopar sig lera, blod, inälvor och avhuggna kroppsdelar; mot skymningen plundrar germanerna de döda och sårade in på bara skinnet och på kvällen offrar de de tillfångatagna romerska officerarna på sina altare under höga skrik. Den fjärde dagen kastar sig Varus mot sin svärdsklinga. Då han hittas separeras hans huvud från kroppen och skickas med bud till Augustus i Rom, som tar emot nyheten chockad och förtvivlad: "Varus, ge mig mina legioner tillbaka!"

Är det officerarna eller germanerna som skriker? Och klinga, även om jag inte hittar några direkta belägg, då det visserligen är hela svärdsbladet, är det inte snarare kanten, och kasta sig mot, ska det inte vara kasta sig på, och snarare svärd? "Kasta sig mot" finner jag väldigt mystiskt.

Sedan kläms, som synes, det berömda citatet in: Quintili Vare, redde legiones eller Vare, Vare, legiones mihi redde som det ibland återges, och lustigt nog, i sitt petande i källor, se nedan, nämns det aldrig att just det är hämtat från Suetonius (Div.Aug 23.49 Adeo denique consternatum ferunt, ut per continuos menses barba capilloque summisso caput interdum foribu illideret, vociferans: Quintili Vare, legiones redde! diemque cladis quot annis maestum habuerit a lugubrem), och som överhuvudatet inte nämns i uppräkningen av antika källor:

"Det är beklagligt att ingen "krigsreporter" var närvarande för att rapportera om striden. Utöver Velleius Paterculus, tidigare kommendant i Germanien och bekant med både Varus och ­Arminius, har den kände historikern Publius Cornelius Tacitus (ca 55-115 e Kr)skrivit om Germanien i sin "De origine et moribus Germanorum" och om slaget i sina "Annales". Mest utförlig är historikern Cassius Dio (f ca 163 e Kr) med sin romerska historia. "

(Längre ner i essän refereras det till Tacitus Germania, så konsekvens saknas i texten.) Det kanske även varit lägligt att påpeka att Cassius Dio författat sitt på grekiska.

Om författaren till essän kollat upp det Kalkriese med museum som diskuteras utförligt som en trolig plats för slaget i fråga hade hon funnit att det har en utmärkt hemsida där alla de antika källorna finns, latinet i original med såväl tysk som engelsk som hollänsk översättning och de grekiska tyvärr blott i översättning. Gå hit och läs istället.

de valore pecuniae veteris

Igår var jag ute i det ständiga regnet och kunde sålunda stå på en hyggligt folktom Petersplats och verkligen känna rymden och ytan (samt undra varför en av figurerna i den gigantiska julkrubban är svidad i skotskrutigt, spons från Edinburg?) , samt på kvällen njuta av en öde Piazza Navona, man kan se mycket under ett paraply.

Jag är ytterst tacksam för de stipendier som gör det möjligt för mig att vara här, och är som alltid i färd med att leta reda på fler, pengar är, näst tid, doktorandens stora problem, ty inte får man många ören från unversitetet för att resa och besöka konferenser.

Ekonomi spelar alltid stor roll och vi glider sålunda in på en nylig UnderStreckare om Bysans' blandekonomi:

"Bysans politiska historia har det skrivits mycket, för den är full av fältslag, ­palatsintriger och lönnmord. Den bysantinska ekonomin har däremot varit förbehållet en snävare krets av forskare. Bland dessa har dock mycket hänt under de sista årtiondena vilket gett oss en ny bild av detta medeltida romarrike i öster. I den mån den äldre forskningen anfört ekonomiska skäl till det tragiska slutet den 29 maj 1453 – då sultanens trupper stormade och plundrade Konstantinopel – har man skyllt på staten. Man har pekat på att medan den västra delen av Medelhavet utvecklade produktion och handel efter år 1000, så låg den tröga kejserliga byråkratin i den östra delen effektivt hindrande i vägen. Schablonen av Bysans ekonomi är en stel ämbetsdryg hushållning utan kraft att ta till sig nymodigheter.
...
Laiou och Morri­son visar övertygande att klichén om ett förstelnat arkaiskt rike, föga benäget till förändringar, har mycket lite att göra med vad vi numera vet skedde inom jordbruk, hantverk och handel. Det leder dessutom alldeles fel att tala om en enda bysantinsk ekonomi, eftersom det i själva verket var frågan om olika system som avlöste varandra under den ofantligt långa epok som åren 395–1453 omfattar. "

quaestiones redux

Det har tagit tid att bli frisk, ty så fort jag känner mig det minsta bättre rusar jag iväg för att vara i Rom, bara stå mitt i Pantheon, trängas på Forum eller bara gå bort mig totalt i gatunätet, vilket brukar sluta med ytterligare feber och sängliggande vid hemkomsten.

Börjar så sakteliga anspassa mig till institutet och all dess trevnad, samvaron är ett otroligt plus, och jag får berätta alla mina favoritanekdoter än en gång då man har nya lyssnare som ännu inte tröttnat.
En stor publik-friare och tillika -favorit är förstås att berätta om hur vi stackars latinare sliter med tredje uppgiften, informera allmänheten, som för oss som lagt åratal av livet på det stålblanka romarspråket består i att översätta fraser till tattueringar (sic, det stavas oftast så), samt inskriptioner i vigselringar.

Det komer en hel del frågor till inst:en, och en gång i tiden försökte jag faktiskt vara behjälplig och assiterade i att besvara de frågor som kom till den särskilda mailadress för latinfrågor som finns, latinfragor@lingfil.uu.se, men efter att ha pysslat en del med den hamnade jag i ett rejält nevermore-tillstånd. (Trots denna officiella adress dimper det emellanåt in till engna inst.-mail, (ibland listigt och läskigt nog med salutationen "Hej [förnamn]"), vilket bums hänvisas vidare.)

Kollegan EA sände mig häromdagen länk till en Flashbacktråd (som jag nu inte hittar), vari det just diskuterades hur man får hjälp med latinöversättningar, och just kontakt med universiteten rekommenderades (annars verkade det finnas en del kunniga där på forumet som hade goda förslag).
Å ena sidan tycker jag det är utmärkt att man söker kunskap vi våra universitet, å andra sidan tar frågorna en del tid, det är dessutom inte ovanligt att man skickar samma fråga till flera personer och universitet (och sedan spelar ut dem grymt mot varandra), vilket leder till dubbelarbete.

Det bästa vore, då det som sagt verkar komma en del frågor av detta slag, att åstadkomma någon slags nationell samordning. (Not bloodly likely to happen, då di fyra latinbärande lärosätena inte ens har samordning av kursplaner, mastersprogram etc.)
Man skulle helt enkelt upprätta en nationell frågeadress som alla som trakasseras av de hugade lätt kan hänvisa till och hitta lite pengar för att avlöna två eller tre doktorander att sköta det på typ 10 % vardera. Just att låta fler dela på pinan tror jag är fruktansvärt viktigt, då man snabbt, väldigt jävla toksnabbt, som sagt ovan, ruttnar på att besvara frågorna i den institutionsdrivna lådan. Frågorna skulle då inte blott besvaras, utan även publiceras på lämplig sida (kanske som UU gjorde med de bizarra Linnéfrågorna häromåret, eller varför inte i bloggformat! Tänk SLU:s forskarblogg (Salve mamma!) som fått stort genomslag och gott betyg), som skulle vara enkelt sökbar, dels så att di frågande lätt kanske skulle kunna hitta sin önskade fras utan att behöva maila in frågan, dels så att de svarande latinisterna lätt skulle kunna hitta svar där och inte behöva formulera översättningar som redan gjorts (och då de fraser som eftersöks oftast är desamma, folk har i sanning ingen fantasi, skulle detta kunna göra jobbet överkomligt, om det just fanns en enkelt sökbar bas för de vanligaste frågorna).

Problemet löst, massor av arbetstid sparad då man lätt kan hitta svaren, en enkel delegationsordning upprättade, nationellt samarbete (ooohhh!) inlett och den tredje uppgiften uppfylld till fullo. Hepp!

Frågelådan här på bloggen, vilket är en helt annan sak, då den ger content och såsom content-provider-in-chief glädjer det mig, återkommer senare i veckan!

cura ut valeas

Jag har nu flyttat till Rom för de närmaste ca 6 månaderna, och sitter sålunda nu i den eviga staden och är förbaskat sjuk, någon sorts förkylning med feber och svullnad i ansikte och konstiga kroppsdelar.

Dagarna innan torsdagens flytt var hysteriska med packning och utstädning inte bara av lägenheten (för uthyrning) utan även av kontoret (för skrivbordsbyte), och jag slutade helt enkelt att sova och lyckades väl fixa det mesta, men detta ledde väl direkt till hur jag mår nu (pyton).

Bittert, då detta ju skulle vara inledningen på mitt jubelår med ett rejält livtag om avhandlingen, frenetiskt skrivande och långa Rompromenader, istället sitter jag mest kurandes i sängen och tittar, för första gången, på Brideshead Revisited-boxen (var måttligt imponerad i början, men den tar sig, tack till R, den kommer väl till pass just nu) och blir yr om jag står upp någon längre tid.

Rapporter från Rom med sitt trolska ljus och lysande institut kommer alltså, jag lägger mig igen och inser att nyheten om att det kommer en uppföljare till Nalle Puh gör mig sjukare, men inskanningen av Goreys The recently deflowered girl gör mig friskare.

laeti

I Trondheim, post victoriam ("...we SUCCEDED!!! It is now decided that in the autumn 2009 the Classical languages are again up, not partially but fully restored. With BA-degrees for a beginning and a master to come. This couldnt have been done without the help from you my dearest friends". Psst, det är bl.a ni läsare) händer det som vanligt saker:

"Den 20 och den 21 så är det en institutorganiserad workshop om antiken och datorspel. Denna måste vi alla fara på. Kom du, ta med en käreste, en vän, dina föräldrar och syskon, kärestens föräldrar och syskon och be vännen din om att göra det samma. Detta kommer att bli ett sjukt bra och spännandes upplägg. Vi har dessutom fått en av dessa inläggarna på våran egen CV, han heter Andrew Reinhard och har som jobb att lära ut klassiska språk genom datorspel. Han är en av våra gamla stöttemedlemmar i "Klassiska språk NTNU" från "the dark age" då klassiskt nästan var helt nede på knärna. Men nu är vi på väg upp och fram, så sätt inte av denna dagen än til annat än att bli med på denna ovanliga workshop. "

...

"Den 24 Mars kommer Professor i filologi, Øivind Andersen som är en av bakmännena i Platonsällskapet och ska hålla ett inlägg om Aristoteles på Vitenskapsteoretiskt forum. Den 27 Mars kommer Staffan Wahlgren, Øivind Andersen och Olav Gundersen prata om politiken i antiken. Detta är ett samarbetesprojekt mellan linjeföreningen i filosofi, Apeiron och våran egen stolta studentforening"

conspexi

Latinbloggen har fått sin första akademiska citering!
Visserligen är det i Acknowledgements, men det är en början och en alldeles egen fotnot, som ni ser på bilden överst.
Det är för den lilla mottot på baksidan på den enorm tjusig avhandlingen (är alla LiUs avhandlingar så snygga?) som jag kan sägas ha bidragit med, och man hittar bakgrunden till den frasen här. (Och nej, jag har aldrig träffat personen i fråga, och visst var det rart av honom att både tacka och sända mig sitt opus!)

sequitur natura avium

Detta blir, förhoppningsvis, det sista inlägget om det latinska julrimmet i en viss reklamfilm.
Min ursprunglige informant, en rekordelig yngling, har nämligen fått föjlande svar från reklambyrån som skapat filmen, som jag nu lite tanklöst publicerar rakt av:

"Vi använde oss av ett översättningsföretag som hjälpte oss att ta fram
versen. Från början var deras förslag

Ecce avis quam potes cibare
avia anus, sed noli picare

Vilket ska betyda

Varsågod, en fågel du kan mata, din förvirrade kärring, men inte svärta ned

Men då det var för långt kortade översättaren rimmet till

Avis quam potes cibare
vetula, sed noli picare

Eftersom vetula också ska betyda "gammal kvinna" kan man dra slutsatsen att
det ordagrant betyder:

En fågel du kan mata
Gammal kvinna, men inte svärta ned."

Detta gav väl svar, även om jag är ruskigt nyfiken på vad det är för översättningsföretag som ligger bakom.
Det har även diskuterats på diskussionsforum, vari latinbloggen nämns!

annalis

Ah, det är nu dags för den årskrönika som man tydligen måste skriva som medlem av the bloggers guild. (Avundas Venazios, som lyckas göra en teknisk rapport om länkning och besökare, hur tar man reda på sådant? Latinbloggen är så himla low-tech...)

Då jag har ett minne som guldfisk och introperspektiviteten av en fårfiol (men en enorm kreativitet när det gäller nya ord), så är det svårt att genomföra och komma fram till en lämplig sentimental slutknorr, dock jag tittar i min kalender och noterar att jag 2008 besökte Lund för disputation och Rom med sitt svenska institut (samt Neapel) i februari (januari var hantverkarhelvete), besökte Gbg i mars för professor W:s avskedsfest, medverkade vid Vergilius-konferensen i Tromsö i maj, Colloque sur l'expression du temps et de l'espace i Paris i början av juni, och även en Jämtlandstripp under den månaden, i juli besöktes nerdcamp i Seattle och därefter Californien, augusti Göteborg, september var jag i Slovakien (Blava 4-ever!), oktober var jag återigen i Göteborg, november i Frankrike, och slutligen Dalsland (och Gbg) i december.
Tror det var allt, och jag påminns om att man kanske ändå inte varit så statisk som man föreställer sig.

Med prestation har det varit värre, har skrivit ett konferenspaper och påföljande artikel, tre abstracts, fyra ansökningar med lyckat utfall, två med mindre lyckat dito, och två med okänt sådant, en populärvetenskaplig föreläsning, en generell för akademisk publik, en om ansökningsskrivande, och haft ett pinsamt seminarium. Gotta shape up.

Slutligen, den nu traditionella listan:

Årets...

Poet: Vergilius, Claudianus
Prosa: Ambrosius
Mest förhatliga bok: Den svenska översättningen av Kejsarhistorier (Historia Augusta)
Raringar: Baldi, Ziolkowski, M W-S
Tv-serie: 30 rock, Carpoolers
Dokusåpa: En viss tjänstetillsättning, SGfCO
Dryck: rödvin, nyponthé, Earl grey
Pepp: Doktorandölarna, Barbarossaluncher, Lovisamail, spontanfikorna på Slaviska
Okulära hjälpmedel: de nu alltid nödvändiga läsglasögonen (I’m so old)
Seminarieläsning: Symmachus
Ångest: AVHANDLINGEN, stint-ansökan
Akademiledamot: Horace (för namnet)
Oumbärliga accessoar: Tofflor
Grönsak: Sparris
Hobby: talat latin
Skandal: Carolina, Max Mosley, vissa doktorand-frågor, Trondheim
Julklapp: In Vivo Diffuse Reflectance Spectroscopy of Human Tissue From Measurements to Imaging
Cocktailparty: Colloque sur l'expression du temps et de l'espace, Ars edendi seminarier, systembolaget i Svavagallerian
Fest: Den efter lat.festivalen, min egen, fraters bröllop
Konferens: Tromsö
Latinfestival: Uppsala
Stiftelse: Vitterhetsakademien
Utflykt: Père-Lachaise kyrkogården, Ångtåg till Eskilstuna, Jämtland
Hudvård: Apotekets fuktkräm
Lyckligaste plats: Kyrkan vid f:s vigsel, Guldheden
Glädjeämnen: bröllop, födslar, kollegor i bloggosvären, vänner, kärlek
Sorger: min bristande disciplin, det där med döden, den allmänna deklinationen

Må detta år bli produktivt och långt!